LO är männens arena

Makten inom LO är en man. 15 av 18 ledamöter i LO:s styrelse är män. I hälften av förbundsledningarna finns inte en enda kvinna. När det är dags att förhandla eller samordna förbundens krav är det i stort sett bara män på plats. Trots att närmare hälften av förbundens medlemmar är kvinnor.

LO har ett mål: Att kvinnor och män ska representeras utifrån sin del av medlemskåren.

Till exempel skulle då Målarna, där 8,6 procent av medlemmarna är kvinnor, ha lika stor andel kvinnor i ledning. I dag har Målarna noll kvinnor på ledningsnivå.

Kommunal skulle ha närmare 80 procent kvinnor på ledningsnivå. I dag är hälften kvinnor.

Det här målet har varit ett kongressbeslut i 13 år.

Men LO är långt från mållinjen. Det visar en rapport från LO som presenteras i morgon onsdag. I LO:s styrelse har det inte varit så få kvinnor som nu på 20 år. Och bland hälften av förbunden finns inte en enda kvinna i ledningen.

Och detta trots att närmare hälften (46,4 procent) av medlemmarna i förbunden är kvinnor.

Enligt författarna till rapporten, LO:s jämställdhetspolitiska utredare Joa Bergold och statsvetaren Emil Johansson, kommer det att ta 62 år innan förbundsstyrelserna är på samma nivå som medlemmarna.

– En annan sak som står ut är att det finns färre kvinnor i LO-förbundens ledningar än det finns förbund i LO, säger Joa Bergold.

Rapporten har också tittat på vem som sysslar med vad. Även där bryter ett tydligt mönster fram. Ju mer makt, desto fler män.

LO:s avtalsråd – som ska samordna förbunden och ta fram gemensamma krav i avtalsrörelsen – består av två kvinnor och 14 män. Och även bland förbunden är förhandlingar en manlig syssla.  På det här området har det stått still sedan 1970-talet.

I rapporten konstateras att ”kvinnor är marginaliserade när det kommer till LO:s mest central fråga. Kollektivavtal”. Och ”Det kan ifrågasättas om alla frågor behandlas likvärdigt”. Som exempel tas rätten till heltid och delade turer upp.

Skulle andra frågor prioriteras i avtalsrörelsen om det satt fler kvinnor i avtalsrådet?

– Ja. Det kan inte vara en 130-årig slump att vi kommer loss med många principfrågor som är problem på den manliga arbetsmarknaden men inte på den kvinnliga, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Hos såväl Saco som TCO ser det bättre ut såväl i den egna organisationen som i förbunden. I TCO finns flera exempel på kvinnor som leder mansdominerade förbund.

– Inom LO-förbunden kommer vi ifrån en väldigt manlig kultur. Titta bara på bilden i LO-borgens reception. Det har varit bilden av facket, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

(Väggmålningens man: barbröstad, muskulös med smedredskap. Kvinna: med barn klängande på kroppen.)

Men det har blivit bättre, lägger han till.

– Jag har suttit i LO:s styrelse i 18 månader nu och inte hört ett plumpt skämt om kvinnor. För tio år sedan hörde man det på varje möte.

I rapporten framgår att andelen kvinnor på kongresser och representantskap nästan motsvarar andelen kvinnliga medlemmar. Liksom att kvinnor lokalt i olika klubbstyrelser ökar.

LO tillsätter nu en beredningsgrupp inom styrelsen under ledning av Karl-Petter Thorwaldsson för att förbättra resultaten i rapporten. Tanken är att vara klar i februari nästa år.

– Är man själv gubbe måste man medvetandegöra att man tänker gubbigt. Den resan kan vara svårt för en facklig ledare. Man måste omvärdera sig själv och inse att man inte enbart är vald för sin kompetens utan för att man ingår i ett visst mönster, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

Kan kvotering bli aktuellt?

– Ja, eller nomineringsregler i alla fall. När jag sa att jag tyckte kvotering till bolagsstyrelser vore en bra idé höll inte alla förbund med direkt. Men jag står för det.

Ser man till andra institutioner i samhället har till exempel kvinnor i riksdagen aldrig nått 50 procent. Svenskt Näringsliv, som inte kartlägger den egna verksamheten, är inte heller i närheten av en jämställd ledning: drygt 22 procent är kvinnor.

Så varför är det här viktigt?

– Ju mer representativa vi blir för vår samtid desto mer relevanta blir vi som fackföreningen i medlemmarnas vardag. Vi måste spegla det samhälle vi lever i, säger Karl-Petter Thorwaldsson.