En annan fördel med att ordna en litteraturfestival inne i ett konstmuseum är att det finns så fina resurser för att ge en lyckad inramning, så att sakinnehållet lyfts fram.

Samtalet mellan Judith Schalansky och konstnären Carsten Höller var en av de många höjdpunkterna på festivalen Stockholm Literature. Tillsammans nådde de in till alla de motsägelser som bygger upp hennes roman om en hopplös biologilärare, Giraffens hals (utkommer snart på Pequod). Många medverkande hade annat att med sig att säga än att prata om litteratur och det var också meningsfullt. För att inte tala om alla de mindre programpunkterna, med översättarsamtal, uppläsningar och konstprojekt.

Många hävdar att tidens stora bristvara är uppmärksamhet. Men koncentrationen hos den publik som kommit var av högsta klass. De hade mycket stora öron. Och symbiosen med Moderna Museet, där alltsammans förlöpte jämte de vanliga konstvisningarna, fungerade utmärkt.

Öppenhet. Det är det ord som kommer för mig när jag ska beskriva den allmänna stämningen. Och ibland nästan uppsluppenhet.