Las ger en falsk trygghet som begränsar

Unga, som inte är kvalificerade att söka, fortsätter att stå utan jobb när de som har arbetslivserfarenhet inte vågar ge upp tryggheten och söka sig vidare, skriver Christer Nylander, FP.

Lagen om anställningsskydd (las) infördes 1974 och en av de mest kända paragraferna är den om ”sist-in-först-ut”.

Den stora fördelen med ”sist-in-först-ut” är att det är värdefullt att på ett ungefär veta hur säker ens anställning är. Det kan till exempel vara bra att veta om man funderar på att ta ett bostadslån eller om man kanske ska lägga kvällar och helger på att komplettera sin utbildning.

Samtidigt ger regeln en ofta falsk trygghet. Regeln är dispositiv vilket innebär att den går att förhandla bort. Inom regeln finns också ett krav på att arbetstagaren ska ha tillräckliga kvalifikationer, vilket kan innebära att stora avsteg ifrån ”sist-in-först-ut”-principen kan göras, men ändå vara helt och fullt inom lagens ramar.

Trots detta upplever många att las ger trygghet. I många fall är den upplevda tryggheten så stark att man väljer att stanna kvar på nuvarande arbetsplats trots att mycket annat talar för att man borde söka sig vidare. Det kan handla om tunga lyft och slitna axlar. Det kan vara en chef eller ett arbetslag som gör att man inte mår bra. Det kan handla om låga löner, få eller inga satsningar på kompetensutveckling och få, om några, möjligheter till utvecklande arbetsuppgifter.

Att så är fallet märks inte minst bland de många som får både bättre betalt och ett jobb som bättre motsvarar deras kvalifikationer, när de väl tvingas hitta ett nytt jobb. För att inte tala om dem som blir sjuka av sitt arbete, men sen kan fungera utmärkt på en annan arbetsplats. Det finns all anledning att fundera på varför alla dessa personer inte tidigare har tagit steget. Svaret finns förmodligen i vårt behov av trygghet.

Utöver de problem, eller begränsningar i livet, som denna känsla av trygghet ger till enskilda individer, så ställer det också till det på arbetsmarknaden. De nya tjänster som lyses ut kräver ofta arbetslivserfarenhet och kunskap. Om de som har arbetslivserfarenhet är rädda att röra sig vidare, vad händer då? Jo, tjänsten fortsätter att stå tom. Och de unga, som inte är kvalificerade att söka, fortsätter att stå utan jobb.

Allt detta på grund av en falsk trygghet, som vi alla vet kan förhandlas bort, och i slutänden är det i alla fall de som besitter nyckelkunskaperna som får behålla jobbet. Vi i Folkpartiet anser därför att kunskap redan från början ska väga tyngre i lagen om anställningsskydd. Då skulle fler våga byta jobb och rörligheten på arbetsmarknaden öka.

Självfallet behövs mer för att fler ska våga ta steget. Folkpartiet förespråkar till exempel kompetenskonton, där man kan ta med de pengar som sparats för ens kompetensutveckling om man byter jobb. Vi anser också att a-kassan bör höjas till samma nivå som sjukpenningen under de första 100 dagarna. Men ändringar i las behövs också.

Därför efterlyser vi en diskussion, också inom fackföreningarna, om på vilket sätt medlemmarnas trygghet, trivsel och utveckling bäst tas tillvara. Vi tror att deras långsiktiga intressen sammanfaller med hela arbetsmarknadens intressen. Mycket talar för att vi alla vinner på ökad rörlighet på svensk arbetsmarknad.

Christer Nylander
folkpartistisk riksdagsledamot och arbetsmarknadspolitisk talesperson.