En stark känsla av äckel dröjer sig kvar efter att Europaparlamentet under skrik och burop i tisdags stoppat en resolution om alla invånares rätt till sexuell hälsa.
De bilder som spridits från det tumultartade mötet är en studie i primitiv patriarkal maktutövning.
Och det går en kall, isande kåre längs ryggraden vid insikten om att det är detta som är Europas själ just nu.
Vi tittar in mot Europas etisk/moraliska mittpunkt.
Vi bevittnar de patriarkala strukturernas återkomst.
Manifestationen mot demokratin från EU-parlamentets högermän, där de konservativa buade ut talet om jämställdhet mellan könen och kvinnans rätt att besluta över sin egen kropp, är en del av de reaktionära vindar som nu driver genom Europa.
Hånet mot kvinnans rätt till jämställdhet och spottloskorna mot homosexuella är i dag mainstream inom EU-parlamentets majoritet.
Inte tvärtom.
Hur ofattbart det än kan tyckas för en svensk.
Det här är mycket allvarligt eftersom EU får ett allt större inflytande över de lagar och regler som ska gälla i Sverige.
Det är dags för oss svenskar att öppna ögonen och inse att den bild vi har inte stämmer. De flesta i vårt kalla men förhållandevis jämställda land i norr har en bild av att EU och våra europeiska grannar visserligen ligger efter men långsamt och stadigt ändå är på rätt väg åt rätt håll när det gäller jämställdhet, mäns våld mot kvinnor och sexuellt likaberättigande oavsett läggning.
Så är det inte alls.
Vi måste i stället vara ytterst vaksamma och stoppa alla europeiska försök att låta de patriarkala strukturerna åter vinna mark i Sverige.
Humanismen är tyvärr inte på frammarsch i Europa. Humanismen har intagit försvarsställning.
Allt detta åskådliggjordes tydligt i tisdagens omröstning.
Resolutionen som behandlades ställde inga långtgående krav. Dess korta sekvenser om sexuell hälsa, kvinnors rätt och sexuell likaberättigande var så allmänna att de inte skulle få någon att höja på ögonbrynen om de satt anslagna på vilken skol- eller vårdmottagning som helst i Sverige.
Men i EU-parlamentet var de patriarkala reaktionerna hänsynslösa.
Texten om alla människors lika värde utlöste primitiva maktuttryck och med hjälp av liberaler lyckades högern få majoritet mot resolutionen.
Betänk detta. En majoritet i EU:s högsta parlament röstar hånfullt ned allmängiltiga ord om jämställdhet mellan könen och kvinnans rätt att inte bli utsatt för fysiskt våld.
Bland de svenska parlamentarikerna sällade sig Alf Svensson, KD, föga förvånande till dessa primitiva reaktionärer. Vi vet att KD har en stor partiminoritet som går emot partiets officiella linje när det gäller aborter, sexualundervisning och lika värde oavsett sexuell läggning.
Men också Gunnar Hökmark, (M), röstade mot resolutionen.
Det är betydligt allvarligare eftersom Moderaterna knappast vill göra sig kända som förvarare av kvinnoförtryck.
Gunnar Hökmark valdes för bara några dagar sedan till Moderaternas förstanamn även på nästa års EU-lista.
Det är häpnadsväckande att Hökmark ställer sig bakom den europeiska högers försök att aktivt förvägra kvinnor jämställdhet, som säger nej till aborter och förvägrar homosexuella en given plats i sexualundervisningen.
Fler än en moderat bör skämmas över Gunnar Hökmarks agerande, och det moderata kvinnoförbundet Moderatkvinnorna bör tänka över om de verkligen vill ha en representant i EU som vill förpassa kvinnans roll tillbaks till att vara underordnad mannen, och som röstar emot en resolution som fördömer mäns våld mot kvinnor.
Anser Moderatkvinnorna att kvinnor har sig själva att skylla om de får en käftsmäll av maken kan de fortsätta stödja partikamraten Gunnar Hökmarks agerande i EU-parlamentet.
Om inte bör de säga ifrån.
Texten till den nedröstade resolutionen är skriven av den portugisiska socialdemokraten Edite Estrela. Resolutionen togs av en klar majoritet i EU:s jämställdhetsutskott vars ordförande, svensken Mikael Gustafsson, (V) var föredragande under den hätska debatten.
Mikael Gustafsson hoppas nu att frågan ska återkomma snabbt i EU-parlamentet, men de aggressiva vrål som högern utstötte är allt annat än lugnande.
Eller som EU-parlamentarikern Anna Hedh (S) sade efter debatten:
– Det känns som att motståndet mot abort, sexualundervisning och rätt till sin egen kropp och sexualitet blir alltmer högljutt i Europa. Och det skrämmer mig.
Det är en utveckling som borde få många fler att bli skrämda.
Att inte bara motsätta sig abort utan också rösta ned en text som ifrågasätter ”rätten” att handgripligen hindra kvinnor från att resa till de EU-länder där abort är lagligt visar hur reaktionär den politik är som EU-parlamentets majoritet aktivt driver år 2013.
Kvinnor ska låsas in. Tydligare kan det inte sägas.
Europa är inte alls på väg mot det jämställda och toleranta samhälle vi ofta tror.
Att den maltesiske abort- och skilsmässomotståndaren Tonio Borg valts till kommissionär och högst ansvarige för Europas hälso- och sjukvård är ingen tillfällighet. Det är inget hack i utvecklingen, inget litet tangosteg i fel riktning, inget snedsteg på väg mot jämställdhet.
Det är en aktiv politik som går till attack mot ökad jämställdhet.
Tyvärr måste demokratiska krafter i Sverige inse att risken för en tillbakagång mot ett svunnet samhälle uppbyggt kring sexuellt förtryck och könsdiskriminering i ett europeiskt perspektiv just nu är större än hoppet om att ta oss därifrån.
Svenska politiker kan inte längre ses som pådrivare i EU, i stället måste de ikläda sig rollen som försvarare av en humanism som annars håller på att gå förlorad.
Plågsamt nog måste Europas humanister inse att det nu är försvar som gäller om vi ska slippa skåda ett Europa som åter sluts i diskrimineringens och kvinnoförtryckets våld.
