Anders Borgs budget vilar tungt på ett femte jobbskatteavdrag.
Därutöver toppar han med höjd gräns för att betala statlig skatt, det vill säga en extra skattesänkning för de högst avlönade.
Den enda stora satsningen vid sidan om detta är en återställare av den differentierade a-kasseavgift som presenterades i förra veckan.
Och så mycket mer finns faktiskt inte i budgeten, annat än småposter som Anders Borg visserligen försöker blåsa upp men som i realiteten inte betyder mycket.
Skattesänkningar ställs alltså i fokus, trots att de fyra tidigare jobbskatteavdragen misslyckats med att skapa jobb.
Och när det så uppenbart varken är av samhällsekonomiska eller arbetsmarknadspolitiska skäl som skatten åter ska sänkas återstår endast ett rent försök att vädja till folks plånböcker.
Många anser nog att det vore bättre att satsa på att försöka få ned Sveriges höga arbetslöshet.
Dessutom är skattesänkningarna knappast gratis. Regeringens skattesänkarlinje kommer att skapa underskott i statens budget i sju år i rad och som Konjunkturinstitutet redan påpekat tvingar regeringens linje fram nedskärningar inom svensk välfärd på 80 miljarder kronor fram till år 2017.
Men regeringen visar tydligt att de inte har för avsikt att lyssna till vetenskap och ekonomer.
Så Konjunkturinstitutet får stå där med lång näsa med sina förutsägelser och prognoser. Regeringens eget Finanspolitiska råd är förpassat någonstans upp på läktaren, Ekonomistyrningsverkets klagomål på att regeringen bryter mot det finanspolitiska ramverket klingar ohört och framför allt har verkligheten med alltfler långtidsarbetslösa och allt högre ungdomsarbetslöshet mist sin plats i regeringens budget.
Även den välkomna förändringen att avgiften till a-kassan nu återgår till tidigare regelverk måste ses i sitt sammanhang.
Under de år som gått sedan regeringen införde sin förändring har 500 000 personer lämnat a-kassan. Det gäller främst lågavlönade som gått ur av den enkla anledningen att de inte haft råd att betala 450 kronor i månaden.
Nu tar det ett år av ovisshet för dem att åter komma med i a-kassan.
Och i övrigt finns alltså endast småposter i budgeten.
Både Folkpartiet och Kristdemokraterna får igenom några kosmetiska satsningar, däremot inte Centern. Fredrik Reinfeldt verkar ha tröttnat på att behöva fjäska för alltför många småpartier och har kanske inget emot om Centern åker ut.
Folkpartiet slår hårt på att de efter Jan Björklunds årliga nedskärningar nu har bytt fot och för en gångs skull satsar lite på skolan.
Men betoningen ligger på ”lite”. Årets skattesänkningar är 25 gånger större än årets satsningar på utbildning för landets hela framtida arbetskraft.
Och fas 3 ser regeringen ingen anledning att ändra på.
