»Jag hade enormt stöd«

Det är svårt, men inte helt kört att vinna. Det vet Åsa Lindberg, 70. Hon var den senaste som vann ett mål om lönediskriminering. Det var 1996.

17 år har gått sedan Arbetsdomstolen fällde någon för lönediskriminering. Då var det Åsa Lindbergs arbetsgivare Karlskoga kommun som fälldes.

– Det är helt otroligt att ingen vunnit efter mig. Jag har svårt att tro att det skulle bero på att alla arbetsgivare betalar rättvisa löner sedan dess, säger Åsa Lindberg.

På 1980-talet var både hon och hennes manlige kollega distriktschefer i kommunen, men efter en omorganisation fick Åsa Lindberg ansvar för kommunens äldre- och handikappomsorg. Kollegan, som blev chef för utbildning och barnomsorg, fick över 3 000 kronor mer i lön.

– Det var så orättvist. Jag pratade med facket, SKTF, och vi kom överens om att det här ska vi driva, säger hon.

Kommunen motiverade löneskillnaden med att den manlige chefens arbete var mer krävande, medan facket hänvisade till en arbetsvärdering som visade att de båda tjänsterna var likvärdiga. Arbetsdomstolen gav båda rätt. Domstolen ansåg att mannens jobb var mer krävande i två av fyra tidsperioder som prövades, men likvärdigt i de andra två.

– Det kändes ändå som en seger. Jag fick retroaktiva löneökningar och skadestånd, säger Åsa Lindberg.

Själva domstolsprocessen tog flera år, och hon har fortfarande kvar fyra pärmar med handlingar. Där finns också utskrivna mejl och vykort från kollegor som stöttade henne.

– Jag hade ett enormt stöd av alla omkring mig. Till och med min chef, som inte hade satt lönen, stöttade mig, berättar hon.

Hon arbetade kvar på kommunen både under och efter processen fram tills hon gick i pension, och säger att alla på jobbet har varit proffsiga och kunnat skilja på sak och person. Även om domstolsprocessen var jobbig både för hennes manlige kollega och kommunen har ingen tittat snett på henne eller försökt att bestraffa henne.

Hon har inte heller varit arg eller bitter utan gick till domstol mer för principen än för sin egen skull. Målet var att hennes och hennes underställdas arbete med äldre och handikappade skulle värderas på samma sätt som om de jobbat med utbildning, eller andra frågor.

– Och det lyckades. Det var inte bara jag som fick högre lön när jag vann utan många andra också. En kollega fick flera tusen kronor retroaktivt när domen kom och arbetsvärderingar gjordes. Det är det allra viktigaste för mig.