Secondclass_1333Dokumentärfilmen Second Class av Marta Dauliuté och Elisabeth Marjanovic Cronvall handlar om sin egen tillkomst, och ger på så vis vid inblick i tillvaron för de litauiska gästarbetare som de följer med kamera och frågor. Dramat bygger på själva den ojämlika relationen mellan bildning och obildning, konstnär och arbetare, svensk och balt – toppat med och skruvat av könsskillnaderna. Det uppstår en underliggande sexuell spänning som är mångtydig och med varierande djup.

Killarnas självklara maskulinitet är inte mycket värd, men för att upprätthålla kommunikationen måste filmarna också delta i deras liv, till exempel genom att vara med på de vilda festerna i den tillfälliga förläggningen nånstans i en sommarstängd norrländsk skola. Men det får man aldrig se, bara höra talas om: ”Igår dansade du, men nu är du uppe och ska filma mig igen.” Så lyder, ungefär, en typisk replik.

Själva arbetet skildras också väldigt översiktligt, förutom en lång scen med skogsröjning i gryningen, som ger intryck av att arbetet är smått planlöst. Det finns heller inga spår av arbetsledning, och därför inte heller av deras anställningsvillkor; förutom att de jobbar hårt och tjänar jättemycket pengar som kan användas till statuskonsumtion hemma i Litauen, men kanske inte till att byta liv eller bilda familj.

En rakare reportagefilm hade inte fått ut hälften så mycket.

Visst är det irriterande att vara med om allt tjafs kring själva filmandet, ibland känns Second Class som extramaterialet på DVD:n till en helt annan film. Men den kommer åt både gästarbetarnas verklighet och en massa osynliga gränser som förbinder olika tillvaror, symboliskt och ekonomiskt.

Det enda jag önskar mig är en kopia där dialogen på litauiska textas på svenska. För upplevelsens skull och därför att det är en så stor poäng att Marta DauliUté kan språket och koderna.