Jonas Sjöstedt (V) vill göra det svårare att sälja ut vårdcentraler och skolor till privata företag, enligt ett förslag han presenterade i dag i Almedalen.

Och visst sätter han därmed fingret på en ologisk klyfta i den svenska lagstiftningen.

Medan den privata äganderätten är kringgärdad av ett omfattande regelverk och starka lagliga skydd kan det vi äger tillsammans slumpas bort eller till och med skänkas bort av en svag majoritet utan att någon lag sätter hinder i vägen.

Vänsterpartiets förslag att det ska krävas tre femtedelars majoritet vid en utförsäljning är därför högst rimligt.

Däremot känns Jonas Sjöstedts alternativa förslag, att det måste hållas mellanliggande val innan en försäljning ska kunna ske, som ett alltför rigitt och tungrott förslag.

Ändå berör Sjöstedt båda förslag runt äganderätten inte på allvar den kanske viktigaste frågan runt vår skattefinansierade välfärd, nämligen den att alla har rätt till samma kvalificerade vård, skola och omsorg så länge dessa områden betalas med våra skatter.

Dagens privatiseringssystem har inte lyckats uppnå detta grundläggande krav på skattefinansierad välfärd.

Vi har i dag inte samma rätt till kvalificerad välfärd.

Segregationen har ökat med privatiseringarna. Ojämlikheten och orättvisan har ökat klyftor och tillgänglighet. Privata företag kan välja  bort olönsamma patienter från utsatta områden eller skolbarn med särskilda behov.

Men det grundläggande kravet består: alla måste ha rätt till samma höga kvalitet i vår skattefinansierade välfärd vare sig det handlar om en arbetare eller en direktör.

Med dagens utspel försvarar Vänsterpartiet det offentliga ägandet med ekonomiska argument.

Och visst ska våra gemensamma ekonomiska tillgångar försvaras mot inkompetent utförsäljning.

Men för svenska arbetare skulle det varit bättre att höra argument om kvalitativ vård för inbetalade skattekronor.

Att värna alla skattebetalares rätt till samma kvalificerade välfärd, oavsett klass och kön, måste vara prio ett för alla progressiva krafter, något som säkert också Jonas Sjöstedt egentligen håller med om. Martin Klepke