Dagens partiledardebatt i riksdagen inleddes med en statistisk holmgång. Hade läget på arbetsmarknaden blivit bättre eller sämre sedan alliansen tillträdde?
Arbetet kan bringa klarhet direkt:
Arbetslösheten är nu 8,7 procent. I januari 2007 var den 6,8 procent.
Andel sysselsatta är i dag 65,0 procent. I januari 2007 var den 65,6.
Svårare än så är det inte att ta fram fakta, och siffrorna visar alltså att läget försämrats under Fredrik Reinfeldts ledning.
Trots detta uppehöll sig Reinfeldt en god stund under sitta anförande vid att försöka trixa bort denna klara statistik för att ge en annan bild.
Han valde att i stället fokusera på antal sysselsatta i faktiska tal.
Och kom fram till att antalet sysselsatta i faktiska tal har ökat.
Vilket det alltid gör så länge befolkningen ökar.
Antalet sysselsatta i faktiska tal är alltså en fullständigt meningslös siffra att lyfta fram, och tyvärr lade detta siffertrixande ut en meningslöshetens rökridå redan i inledningen av denna den sista partiledarkonfrontationen före riksdagens sommaruppehåll.
Det är alltså fler sysselsatta i miljardlandet Kina än det är i Sverige.
Logiskt.
Logiskt nog hade vi också färre sysselsatta när befolkningen bara var 5,8 miljoner invånare än vi har i dag då befolkningen är nära 9,6 miljoner.
Det skulle varit betydligt intressantare att höra vad Fredrik Reinfeldt hade tänkt att moderaterna ska göra åt denna allt högre arbetslöshet och denna allt lägre sysselsättningsgrad än att höra honom förneka fakta.
Någon sådan utläggning kom dock aldrig.
Nu ska i sanningens namn sägas att få av de övriga partiledarna var särskilt benägna att bita sig fast vid konkreta vallöften.
Mikael Damberg var det största undantaget när han som det tycktes läste upp hela Socialdemokraternas valmanifest, ett tilltag som dock inte heller det ledde till någon debatt i konkreta sakfrågor.
I stället tog partiledarna tillfället i akt att upprepa sina hjärtefrågor.
Folkpartiets Jan Björklund pratade sig varm om att utvalda elitlärare ska få höga löneökningar.
Och verkade för en sekund glömma att det i alliansens budget ligger nedskärningar på svensk gymnasieskola på 3,3 miljarder kronor för 2014 och 2015.
Jonas Sjöstedt upprepade Vänsterpartiets ståndpunkt att skatter till välfärd ska gå till välfärd och inte till privata vinster, medan Miljöpartiets Åsa Romson i samma fråga helt verkade ha förträngt den nyligen avslutade MP-kongressens beslut om att MP ska verka för ett stopp för vinstuttag ur välfärden.
Annie Lööf å sin sida försökte åter gjuta liv i Centerpartiets nisch som småföretagarnas parti och hon upprepade den centerpartistiska myten om att välfärdsföretag drivs av kvinnor, medan både SD:s Jimmie Åkesson och KD:s Göran Hägglund målade upp händelserna i Husby som fond för att propagera för sina hjärtefrågor: stoppa invandringen respektive satsa på familjen.
