Valfriheten i premiepensionssystemet kostar miljarder. Och den är svår att hantera. Svaga grupper gör fler misstag och riskerar sämre pension, varnar en utredning.

När premiepensionssystemet lanserades år 2000 hade börskurserna stigit i två årtionden. Förhoppningarna var höga om att den del av pensionen som placeras i fonder skulle växa snabbt i värde.

Efter två börskrascher och en global finanskris har entusiasmen svalnat. En stor del av spararna struntar i att välja fonder, och ytterligare en stor grupp valde fond vid starten, men har sedan varit helt passiv.

Mot den bakgrunden tog de fem partier som ligger bakom 1990-talets pensionsreform, alltså Socialdemokraterna och allianspartierna, förra året initiativ till en översyn av premiepensionssystemet. Den rapport som utredaren Stefan Engström lämnar i dag, fredag, bekräftar att valfriheten är problematisk.

En stor del av spararna, 42 procent, har inte gjort något fondval alls, utan låter statliga 7:e AP-fonden ta hand om pengarna.

Bland dem som gör aktiva val vägleds många inte av kunskap och medveten värdering av riskerna, utan av ovidkommande faktorer, till exempel hur blanketten är utformad. Ett dråpligt faktum är att fonder vars namn börjar på bokstäverna A, B eller C väljs i högre grad än de på bokstäver långt bak i alfabetet. Forskningen tyder på att välutbildade och välbetalda sparare gör kunnigare val, sprider riskerna mer och hoppar av dåliga fonder i högre utsträckning än personer med kort utbildning och låg inkomst, något som tyder på att premiepensionssystemet kan förstärka klasskillnaderna.

Ett särskilt problem är den ungefär en miljon sparare som valde fond vid starten, och sedan förblivit passiv. Den dåvarande IT-yran fick många av dem att välja fonder med IT-inriktning- Det blev en dålig satsning i IT-kraschens spår. Genom åren har deras pensionsinbetalningar fortsatt att gå till de fonder de valde vid starten.

– Att valet är svårt visar sig också i att allt fler vänder sig till premiepensionsrådgivare, säger Stefan Engström. Totalt har en miljon sparare sökt sig till rådgivare, och jag bedömer att den utvecklingen kommer att fortsätta. I framtiden kommer 30 – 40 procent av spararna att söka hjälp.

Rådgivarna tar ut betydande avgifter – extrakostnaden för spararna kan räknas i hundratals miljoner kronor årligen. En annan stor kostnad i systemet är informationen, som är dyrare i det svenska systemet än i motsvarande system i andra länder. En ytterligare utgift, som hittills inte diskuterats särskilt mycket, är skatten på utländska aktier. Genom avtal kan svenska staten placera pengar i utländska värdepapper utan skatt på avkastningen, en fördel som spararna missar då privat drivna fonder placerar premiepensionen. Den här kostnaden beräknar Stefan Engström till en miljard kronor om året, och i takt med att premiepensionssystemet byggs ut kommer den att öka till omkring fem miljarder.

När spararna går i pension kommer skillnaderna i premiepension att bli stora. De allra flesta har hittills fått en årlig avkastning på mellan -1 och + 6 procent (i det intervallet finns 95 procent av spararna), men några har lyckats mycket bättre –  respektive mycket sämre. Om den årliga avkastningen framöver blir som den har varit hittills kommer de allra mest lyckosamma att få över 200 000 kronor i månaden i premiepension, medan de sämst lottade får mindre än en tusenlapp.

En så stor spridning kan ses som ett problem i sig, påpekar utredaren. Risken är uppenbar att samhället tvingas hjälpa dem som får sämst pension.

Utredningen koncentrerar sig på analysen av hur systemet fungerar i dag, men skissar också ett par vägval för framtiden. Antingen behåller vi det nuvarande systemet, men förfinar det, till exempel genom att individerna tvingas bekräfta sina val med jämna mellanrum. Eller också begränsas systemet till högst tio stora fonder med olika risknivå.

Det förra valet medför valfrihet, men höga kostnader. Det senare lägre kostnad och mindre spridning i pension. Det valet får så småningom partierna i pensionsgruppen göra, men först går utredningsförslaget ut på remiss.