Den promemoria som i dag lämnas till regeringen om våra premiepensioner visar med all önskvärd tydlighet:
Det är hög tid att avskaffa hela premiepensionssystemet.
Premiepensionen ska inte förväxlas med den allmänna inkomstpensionen.
Inkomstpensionen sköts av staten medan premiepensionen sköts av en mängd förvaltare som slåss om att du ska välja just deras fonder för din premiepension.
Pengarna som placeras i premiepension dras från din lön och motsvarar 2,5 procent av lönesumman.
Dagens promemoria visar tydligt det alla sedan länge vetat, att kostnaderna för systemet är mycket höga och att bankerna skor sig på systemet genom att förvandla en stor del av din avsatta lön till vinster som de kallar ”förvaltningskostnader”.
Det är höga kostnader som du själv får betala med hjälp av de pengar du tror att du sparar till din egen pension.
Promemorian visar också att många blivit av med enorma andelar av allt de sparat.
Den här utvecklingen fanns med i diskussionerna som möjlig konsekvens redan när systemet infördes.
Att alla dåvarande riksdagspartier förutom Vänsterpartiet trots detta ställde sig bakom systemet får hänskjutas till den dyrkan av marknadskrafter som genomsyrade hela debattklimatet då systemet var färdigutvecklat för tolv år sedan.
Marknaden ansågs kompetent och staten upplevdes som ett mossigt halvkommunistiskt förlag.
På samma sätt som vi nu lever i baksmällan av att ha släppt in marknadskrafterna i övrig välfärd, med företag som likt skolkoncernen John Bauer nu slänger ut elever och stänger skolor när vinsterna inte blir tillräckligt stora, så ser vi nu konsekvenserna av att ha släppt in marknaden i form av vinstgiriga banker och finansinstitut att ta hand om våra pensionspengar.
För tagit hand om våra pensionspengar har de verkligen gjort. Fast kanske inte i den bemärkelsen som många trodde.
Promemorian visar två alternativa vägval, dels att vi fortsätter som nu med hundratals fonder som slåss om att få lägga beslag på våra pengar.
Det är en väg som medföra fortsatt höga kostnader.
Den andra möjligheten är att i stället skapa tio nya fonder som drivs av staten. Möjligheten finns också att dra ned på antalet fonder till bara en statlig fond.
Det skulle bli betydligt billigare, konstaterar promemorian.
Det skulle också kunna garantera en professionell placering av våra pengar.
Vilket av de två alternativen som ska väljas borde vara givet för varje ansvarstagande politiker.
