Konstruktionen av en motpart

Det finns en asymmetri i konflikter där en stat angriper ett folk eller delar av ett folk, en asymmetri som gör den konflikten svår att ta till sig: inte minst för politiska bedömare. Centralt styrd, överlägsen vapenmakt används mot lokala resningar och uppror, som inte alls har samma möjlighet att vara samordnade, utan ofta bygger på enskilda, desperata initiativ. Motståndet tillskrivs en tänkt centralmakt (Hamas, Fria Syriska Armén) och/eller tänks vara initierade av en utomstående aktör (USA-imperialismen, al-Quaida); detta för att konstruera en motpart. Det är med andra ord kognitivt svårt att känna igen ett folkmord. Eller att ta ställning mot en regim.