På lång sikt ska bättre arbetsmiljö, ändrade attityder och kompetensutveckling få fler äldre att stanna kvar i arbetslivet. På kort sikt hjälper bara höjda åldersgränser, anser Ingemar Eriksson i den statliga Pensionsåldersutredningen.

Vi lever allt längre, och då måste vi också arbeta längre för att pensionerna ska räcka till. Det vet svenska folket vid det här laget.

Men trots massiv information om att några extra arbetsår höjer pensionen, och trots extra jobbskatteavdrag för dem som arbetar efter 65 år, har 65 år som pensionsålder förblivit en stark norm. Åtta av tio svenskar slutar jobba vid 65 eller tidigare. Antalet arbetade timmar bland de äldre har visserligen ökat något, men inte alls i takt med den snabbt ökande medellivslängden.

Det håller inte, fastslår departementsrådet Ingemar Eriksson, som sedan april 2011 har haft regeringens uppdrag att utreda förutsättningarna för ett längre arbetsliv. Och viktigast för att vända utvecklingen är inte att få fler att arbeta till 70, utan att minska antalet personer som slutar arbeta mycket tidigt, ofta långt före 65-årsdagen. I många fall därför att de är utslitna, ibland på grund av arbetsgivarnas negativa attityder till äldre.

Att det är här den stora potentialen finns sa utredningen redan i sitt delbetänkande för ett år sedan. I slutbetänkandet, som lämnades till regeringen i dag, tisdag, föreslår utredningen ett batteri av åtgärder för att fler ska kunna arbeta längre:

• Arbetsmiljöverket ska stärkas, bland annat med ökade anslag för inspektion och tillsyn.

• Skyddsombudens kunskap ska förbättras, och arbetsmiljökunskap ska ingå i flera högskoleutbildningar.

• Lagstiftningen mot åldersdiskriminering ska skärpas (mer än var fjärde anställd över 50 år säger sig ha blivit diskriminerad på grund av ålder).

• Äldre ska få bättre möjligheter att uppgradera sitt kunnande, så att de kan stanna kvar på sitt gamla jobb eller byta till ett annat. Bland annat ska också de som är 55 – 57 år kunna få studielån under 40 veckor, och för åldrarna 45 – 57 år ska ett förstärkningsbidrag på 956 kronor i månaden införas.

• De förmånsbestämda tjänstepensionerna (som ofta kan tas ut från 55 års ålder) motverkar ett långt arbetsliv och bör göras om. Tjänstepensionerna råder fack och arbetsgivare över, men utredningen vill se trepartssamtal där staten kan medverka genom förändrad lagstiftning.

• Också flexiblare arbetstider, som kan få fler äldre att stanna kvar i arbetslivet, är en fråga för samtal mellan arbetsmarknadens parter och staten.

En grundtanke bakom det allmänna pensionssystemet är att arbete alltid ska medföra bättre pension. Men för dem som har låga löner eller har arbetat mycket deltid ger arbete efter 65 år mycket klent utbyte. För varannan kvinna som går i pension (och för 30 procent av alla pensionärer) består pensionen nämligen helt eller delvis av ett grundskydd, så kallad garantipension. Många har dessutom rätt till bostadstillägg. Fortsatt arbete efter 65 resulterar i att både garantipension och eventuellt bostadstillägg minskas. Somliga kan rentav sänka sin totala inkomst genom att arbeta efter 65.

Systemet är alltså en ren fattigdomsfälla. Utredningen föreslår att garantipension och bostadstillägg inte ska påverkas av arbetsinkomster efter 65 års ålder. Reformen ska genomföras 2015 och beräknas kunna ge en låginkomsttagare omkring 600 kronor mer i månaden.

Förändringarna ovan kommer att påverka människors pensionsbeteende, anser Ingemar Eriksson, men det kommer att ta lång tid. Antalet arbetade timmar behöver ökas snabbt – annars urholkas pensionerna, och därmed förtroendet för pensionssystemet.

För att få effekt på kort sikt finns bara en väg att gå: höjda åldersgränser. Erfarenheter från en rad länder visar att det höjer den faktiska pensionsåldern.

Den ålder vid vilken man får börja ta ut inkomstpension och premiepension ska fortfarande vara rörlig, men utredningen vill införa en så kallad riktålder för pension. Riktåldern är den tidpunkt då man kan gå i pension och räkna med en godtagbar pensionsnivå.

Riktåldern ska följa medellivslängden, och styra åldersgränsrena i både pensionssystemet, sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Riktåldern ska beräknas första gången 2015, och börja tillämpas från och med 2019, då den blir 66 år.

Gränsen för när man får börja ta ut allmän pension har utredningen dock bråttom med; redan 2015 ska den höjas från 61 till 62 år, för att därefter följa riktåldern.

Åldersgränsen för garantipension skulle med utredningens förslag höjas från 65 till 66 år från och med 2019. Samtidigt skulle åldersgränsen för sjukersättning, sjukpenning, arbetsskadelivränta och a-kassa höjas till 66 år. Att förlänga rätten till de här ersättningarna är mycket dyrt. Men enligt utredningen, som här går på LO:s linje, kan man inte kräva att människor ska arbeta längre utan att försäkringssystemen följer med. (För sjukersättning som beslutats före 2019 ska äldre bestämmelser tillämpas.)

I dag har anställda rätt att jobba till 67 års ålder med fullt anställningsskydd. Den gränsen vill utredningen höja till 69 år från och med 2016. Därefter ska även den åldersgränsen följa riktåldern.

Utredningens förslag skickas nu ut på remiss. Till hösten ska utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter behandlas tillsammans med utredningen om AP-fonderna och premiepensionssystemet. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, som medverkade när Ålderspensionsutredningen presenterades under tisdag förmiddag, betonar att alla förändringar i pensionssystemet måste göras inom ramen för pensionsöverenskommelsen mellan de fyra borgerliga partierna och Socialdemokraterna.