Sanningens minut närmar sig i finanspolitiken. Vinnaren av nästa års val kommer att ha betyd­ligt mindre svängrum för ofinansierade sats­ningar än vad tidigare regeringar har haft, om den ska klara att leva upp till överskottsmålet för de offentliga finanserna.

Under en rad år har regeringar kunnat åka snålskjuts på ålderspensionssystemet, som redovisat ett stadigt överskott. Staten behövde bara balansera sin budget för att överskottsmålet skulle nås.

Men framöver kommer pensionssystemet att gå plus minus noll i takt med att pensionärerna blir fler. Och då måste statsbudgeten ge överskott.

Enligt statliga Konjunkturinstitutet finns i praktiken inget reformutrymme mellan 2014 och 2017. I stället krävs det besparingar på 8 miljarder kronor för att överskottsmålet ska nås.

Det innebär att alla satsningar i regeringens förväntade valårsbudget till hösten kommer att behöva pareras med lika stora åtstramningar under nästa mandatperiod.
Samtidigt gör en kombination av stora barnkullar och fler äldre att efterfrågan på välfärdstjäns­ter ökar. För att standarden i välfärden ska bibehållas räknar Konjunkturinstitutet med att det krävs 66 miljarder kronor i ytterligare utgifter.

Summa summarum handlar det om en förstärkning av statskassan på sisådär 74 miljar­der över fyra år som behövs för att inte äventyra personaltätheten i skolan och vården samt för att klara socialförsäkringarna och överskottsmålet.

Alternativen som den kommande regeringen ställs inför är att antingen: 1) höja skatterna,
2) försämra den offentliga servicen eller 3) rucka på överskottsmålet.

Minsta motståndets väg är att sätta kvaliteten i välfärden på undantag. För detta blir resultatet om inga aktiva beslut tas, och statsbidrag och ersättningar tillåts stå och stampa. Men är det det som väljarna vill?

Efter en rad år då skatterna på bred front blivit allt lägre skulle en kursomläggning på den fron­ten kräva hårda debatter.

Men vad är då alternativet?

Kanske är det rent av dags att skrota det omhuldade överskottsmålet.

Ursprungligen fanns två motiv till att de offentliga finanserna skulle leverera ett överskott. Det första var att minska den höga offentliga skuldsättningen. Det andra var att under en tid med gynnsam demografisk utveckling förbereda för en stigande andel äldre.

I dag är båda överspelade. Statsskulden är nere på historiskt låga nivåer, och det demografiska trycket har redan infunnit sig.

Grafik: Arbetet

 

Anders Eld