Martin Högström är både framstående poet och duktig typograf, färdigheter som ofta samspelar i hans böcker. Men i den nya Vardagens cirklar, utgiven på det lilla förlaget Chateaux, tar han ett steg längre och gestaltar samtidens ekorrhjul genom att ställa upp diktraderna i cirklar där olika slags moment 22 (ogenomförbara instruktioner som motsäger varandra) tumlar kring och jagar varandras svans. Faktum är att den yrsel som uppstår vid läsningen kan vara synnerligt insiktsframkallande, litegrann som att vara med om ett protestmöte mot samtiden. Här följer en av de åtta cirklarna, beskuren av läsbarhetsskäl och avbildad både rakt och upp och ner med tanke på dem som har en stationär dator:

och

Samtidigt utkommer en annan bok där Högström är inblandad som typograf och som inspiratör. Poeterna Helena Eriksson och Beata Berggren brevväxlar, och ur ett resonemang om arbetsrum och om detektivromanens estetik föds blandgestalten Heata-Beana, som yttrar sig (eller möjligen tilltalas) i ett medföljande brev, vars bokstäver är inspirerade av människokroppar på ett subtilt sätt, titta till exempel på de slashasiga R-en.

Också här uppstår ett slags befriande dubbelseende, när man tvingas både läsa och titta på bokstäverna och tänka samtidigt. Samtidigt som det samarbete som redovisas i boken (Heata-Beana. Det perfekta brottet) är lika outgrundligt som det är kreativt. ”Krossa bokstävlarna”, manade Ekelöf. Här handlar det snarare om att lära sig samexistera med dem på ett nytt sätt.