När Sverigedemokraterna fick plats i riksdagen 2010 försökte Lars Ohly peppa med en ­löftesrik paroll – Nu tar vi kampen mot rasismen. En uppmaning mer aktuell än någonsin i skuggan av järnrörspolitiker, näthatsdebatter och moderaternas alarmerande signaler om snålare flyktingpolitik.

Men min oro rör även dem som utnämnts till fienden i denna kamp, då jag är uppvuxen i en miljö som debattörer och politiker skulle kalla rasistisk och tror mig känna många av dem som vi indirekt uppmanas att bekämpa. Och att definiera deras tankar och känslor, deras misstro och underläge som rasism är förvisso lätt, men svårare verkar det vara att ta deras oro inför krympande resurser och orättfärdig politik på allvar.

Ska vi ta debatten eller inte? är en av frågorna som ständigt debatteras, men varför låta Sverigedemokraterna diktera agendan? Det är exempelvis så missriktat att diskutera vem som är svensk eller inte. Den frågan har 1 000 och noll svar, vilket gör den meningslös för alla utom för äkta rasister. ­Huruvida vissa maträtter eller kulturella yttringar är svenska eller utländska är intressant men knappast i en politisk diskussion med Sverige­demokrater. Ursprungslandet för semlor, pizza eller kåldolmar är inget en potentiell SD- väljare bryr sig om i vallokalen.

Jag använder heller aldrig begreppet ”det multikulturella samhället”. Sverige är och har alltid varit en plats som bebos av människor som har sina rötter utanför våra gränser. Det är bara kontraproduktivt att skapa en speciell beteckning för detta och sedan debattera om detta naturliga ofrånkomliga tillstånd är något positivt eller negativt.

Men vad vi ska göra för att SD ska åka ut ur riksdagen är en högst relevant fråga. Debattörer har framhållit att främlingsfientliga partier har
växt fram under högkonjunktur och att det inte verkar ha något samband med ekonomisk kris eller ens arbetslöshet.

Jag tror dock att Richard Wilkinsons och Kate Picketts arbete Jämlikhetsanden även kan förklara de främlingsfientligas politiska framgångar. Deras jättelika forskningssammanfattning visar att ojämlikhet allvarligt skadar dig själv och dina medmänniskor, och att det är själva storleken på de ekonomiska klyftorna som är förklaringen till allt vi uppfattar som negativt i samhället.

Hela vår värld skakas just nu av att de övre skiktens inkomster sticker i väg medan det offentliga samhället rämnar. Att så många människor känner sig som främlingar i sitt land, så utanför och sänkta, samtidigt som nyhets- och nöjesmedier ständigt rapporterar om hur rikt och privilegierat de högre upp i hierarkierna lever skapar en så bördig grogrund för SD. För då Socialdemokraterna inte har något praktiskt sammanhängande alternativ till Alliansens låglöne/skattesamhälle blir stoppad invandring det enda tydliga ekonomiska sociala förslaget för att bygga upp samhället på nytt.

Sverigedemokraterna är det näst största partiet inom LO-kollektivet. Men är arbetarklassen verkligen vänsterns fiende?