Mindre variation med nytt sätt att räkna pension

Mindre svängningar i pensionerna. Och något större rättvisa mellan olika generationer. Det är avsikten med Pensionsmyndighetens förslag till förändrad pensionsberäkning.

För att pensionerna inte ska bli högre än vad pensionsavgifterna räcker till måste pensionerna ibland hållas nere, som när finanskrisen 2008–2009 plötsligt ströp inflödet av pensionsavgifter till systemet.

Men reglerna för hur den anpassningen ska göras har medfört att pensionerna varierar kraftigare än någon kunde förutse då systemet kom till på 1990-talet.

2010 och 2011 fick pensionärerna rentav se sina pensioner sänkas nominellt, något som väntas hända igen 2014. I år däremot höjs pensionerna med fyra procent.

De häftiga svängningarna gör det svårt för pensionärerna att planera sin ekonomi, särskilt för dem som har små marginaler. De är förstås också svåra för att förklara för allmänheten. Därför fick Pensionsmyndigheten förra året i uppdrag av regeringen att hitta sätt att minska variationerna.

Den metod som Pensionsmyndigheten presenterar i dag, måndag, innebär i korthet att det inkomstindex som styr den statliga inkomstpensionen inte längre ska spegla löntagarnas inkomstutveckling tre år tillbaka i tiden, justerad för prisutvecklingen. Det ska i stället bygga på hur inkomsterna för de förvärvsarbetande förändras mellan det innevarande året och nästkommande år. Eftersom de uppgifterna bara finns som prognoser byggs förstås en viss risk för prognosfel in. Men Ole Settergren, chef för pensionsutveckling vid Pensionsmyndigheten, tonar ner den risken.

– Vårt förslag ger mindre variationer i pensionerna, säger han. Sannolikheten för nominellt sänkta pensioner kommer att minska.

– Dessutom kommer pensionerna att följa konjunkturen bättre. Med den stora eftersläpning som finns i den nuvarande indexeringen har pensionerna sänkts när det går bra i den svenska ekonomin, och höjts när konjunkturen är dålig. Det har inte minst varit ett pedagogiskt problem.

Att både löner och pensioner hålls nere i dåliga tider kan förstås förstärka konjunktursvackor, men enligt Pensionsmyndigheten har sänkta pensionerna mycket liten inverkan på konjunkturförloppet.

Det är värt att notera att det inte blir mer pengar och bättre pensioner med Pensionsmyndighetens förslag. Fördelen är alltså att de svängningar som beror på eftersläpningen i den nuvarande indexeringen försvinner. Kvar blir de variationer som beror på att sysselsättningen förändras och att AP-fondernas avkastning fluktuerar.

Pensionsmyndigheten föreslår samtidigt en mindre teknisk förändring. I dag får de som tjänar in pensionsrätter i tider då behållningen på svenskarnas pensionskonton räknas ner ta del av hela uppräkningen när det går bättre igen, trots att de slapp nedräkning då pensionsrätten tjänades in. Det här medför en liten överkompensation för dem som tjänar in pension vid ”rätt” tidpunkt, något som andra pensionssparare får betala. Den orättvisan ska tas bort genom att de nyintjänade pensionspengarna ett visst år minskas lika mycket som äldre pensionskapital sänks samma år.

Pensionsmyndigheten uppmärksammar också en fråga som bör intressera LO, eftersom den har betydelse för hur pensionerna fördelas mellan olika grupper. I dag ger pensionssystemet högre pension direkt efter pensioneringen, på bekostnad av uppräkningen av pensionen under tiden som pensionär. En del av den ”ränta” som pensionärerna väntas få på sitt pensionskapital under tiden fram till sin död, närmare bestämt 1,6 procent, betalas helt enkelt ut i förskott. Tanken är att man har större behov av pengar medan man är frisk än när man ligger för döden. Utan detta förskott skulle pensionerna vid pensioneringen vara 17 procent lägre än de är i dag (men högre mot slutet av livet).

Pensionsmyndigheten vill att regeringen och den grupp av riksdagspolitiker som ansvarar för pensionssystemet ska ta upp en diskussion om det här förskottet, som är svårt att förklara för allmänheten. Men att minska eller helt slopa förskottet får fördelningspolitiska effekter. En sådan förändring skulle gynna dem som lever längre än genomsnittet (exempelvis högutbildade och kvinnor). Arbetare som grupp skulle missgynnas.