Foto: Lars Pehrson
I veckan har vi sett Sverige gå på knäna med överbeläggning på sjukhus och stillastående tåg.
Sverige har också placerat sig i bottenskiktet när det gäller elevers kunskapsnivå och ökade kunskapsskillnader i en ny specialgranskning från OECD.
I spåren av dessa sammanbrott har inte mindre än två ministrar i vår borgerliga regering och ett landstingsråd i vår största stad under veckan avsagt sig ansvar genom att peka ut andra som de skyldiga.
Så avskräckande är alltså sanningen, den att sammanbrotten är en direkt konsekvens av alliansens skattesänkningar.
Det är oärligt när ansvariga politiker inte bara underlåter att öppet redovisa sina prioriteringar utan också försöker hävda att effekten av dessa prioriteringar står utanför deras kontroll.
Filippa Reinfeldt, sjukvårdslandstingsråd i Stockholm, skyller sjukvårdskaoset i Stockholm på sjukhusen själva som hon menar inte följer det avtal de skrivit med politikerna.
Flera sjukhus i Stockholm tvingades i veckan gå över till beredskapsläge och ställa in alla ickeakuta operationer.
Beläggningen är i snitt över 100 procent, det vill säga så gott som konstant överbeläggning och sjuka har den senaste veckan kunnat få vänta i över ett dygn på akuten.
Detta händer alltså i skrivande stund på akutsjukhusen i huvudstaden i ett av världens allra rikaste länder.
Varningssignaler har funnits, Vårdplatsutredningen både för 2007 och 2010 varnade för en situation som dagens om ingen förbättring skedde.
En ökning av anslagen har länge varit nödvändig. Men de pengar som det moderata styret anslagit räcker inte ens för att upprätthålla rådande standard. I förhållande till befolkningsutvecklingen har moderaterna i stället stått för en nedskärning.
Och det är logiskt: skattesänkningarna har ju tagit alla resurser.
Enligt Filippa Reinfeldt är sjukhusen dock inte ensamma skyldiga till överbeläggning och inställda operationer. Även Socialdemokraterna lyfts fram som skurkar av Filippa Reinfeldt i Expressen under rubriken “Vi har städat upp i Socialdemokraternas sjukvårdsröra”.
Att sjukvården blivit kraftfullt sämre under alliansens tid vid makten är alltså på något underligt sätt den maktlösa oppositionens fel.
Även vår infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd har i veckan återigen beskyllt socialdemokraterna för att tåg och kollektivtrafik står still.
Sex år av allt sämre infrastruktur är enligt Catharina Elmsäter-Svärd den föregående regimens fel, så till den milda grad att någon förbättring under de sex år som gått tydligen inte varit möjligt att ens tänka på.
Men att tågen står stilla är också det logiskt: skattesänkningar har ju ätit upp möjliga nya järnvägssatsningar.
Den tredje som har avsagt sig allt ansvar är som vanligt utbildningsminister Jan Björklund.
Enligt Björklund beror de allt sämre resultaten i svenska skolor på att det tar tid att vända den socialdemokratiska ”flumskolan”, och under vändningen försöker Björklund få det till att skolelevernas resultat genom någon märklig naturlag först måste bli ännu sämre, år efter år efter år.
Den här beskrivningen är oärlig.
Björklund fortsätter dra ned på skolan. I alliansens skolbudget ligger nu nedskärningar för över 1,3 miljarder.
Resurser till vården håller inte jämna steg med behovsökningen.
Satsningarna på infrastruktur har legat i dvala fram till i år.
Det är viktigt att inse att det inte finns någon tredje makt som står bakom utvecklingen vid sidan av de ansvariga politikerna.
Det kaos som nu breder ut sig är en rak följd av alliansens skattesänkningar.
Nu kommer payback time för de jobbskatteavdrag och de momssänkningar som alliansen har genomfört.
Payback time i form av över ett dygns väntan på akuten i ett av världens rikaste länder.
