Inkomstgapet mellan makteliten och den vanliga industriarbetaren består. År 2011 tjänade personer i samhällstoppen 17 industriarbetarlöner.

Det visar LO-ekonomernas årliga kartläggning av inkomstutvecklingen för individer på nära tvåhundra ledande poster i samhället. Noteringen är oförändrad sedan året före, men rapportförfattarna ser inga tecken på en mattning av trenden mot växande inkomstskillnader. De pekar på att utvecklingen av de samlade inkomsterna – särskilt för ledande personer inom näringslivet – är nära sammankopplad med aktiemarknadens svängningar. Toppnoteringen i mätningen, som går tillbaka ändå till 1950, noterades år 2007. Ett år då börsen slog rekord.

– År 2011 såg vi en mindre andel kapitalinkomster, vilket kan förklaras av att börsen utvecklades svagare. På längre sikt ser vi att i takt med att företagen blir större och mer globaliserade, så blir också inkomstnivåerna mera internationaliserade, säger LO-ekonomen Jeanette Bergström.

Räknas däremot kapitalinkomsterna bort, så märks en tydlig uppåtgående trend. I synnerhet för de verkställande direktörerna i de femtio största börsbolagen. Deras genomsnittliga tjänsteinkomst – lön och arvoden – motsvarade hela 39 industriarbetarlöner.

I LO-ekonomernas maktelit ingår tre olika grupper: näringslivstoppar, ledande politiker och andra förtroendevalda, samt höga tjänstemän och chefer. Skillnaderna mellan dessa grupper är stora, med näringslivseliten i en klass för sig med en genomsnittlig inkomst motsvarandes 46 industriarbetarlöner. Medan den folkvalda eliten fick nöja sig med fem industriarbetarlöner. För dryga trettio år sedan, 1980, hade den ekonomiska eliten en årsinkomst motsvarande nio industriarbetarlöner, samtidigt som den genomsnittliga toppolitikern tjänade tre industriarbetarlöner.

Rapporten visar också att bara knappt var fjärde person i makteliten är en kvinna, trots att andelen har ökat ganska stadigt sedan 1970-talet. Kvinnornas intåg har nästan uteslutande skett inom de lägre avlönade elitgrupperna. Inom näringslivseliten är bara två av femtio kvinnor. Sedan några år tillbaka har även ökningen av kvinnor i den demokratiska eliten brutits.

– Statistik visar att andelen kvinnor i riksdag och regering har blivit lägre. Sverigedemokraterna har låg kvinnorepresentation och alliansparterina driver inte strikt varannan damernas, vilket var väldigt viktigt för jämställdheten, säger LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström.