KLicka på diagrammet för att se det i större format.

Arbetslösheten når samma nivå som under finanskrisen. Reallönerna skuttar uppåt. Arbetet ger ­besked om vad den ekonomiska utvecklingen kan betyda för dig i år och nästa år.

2009 och 2010 härjade finanskri­sen som värst på den svenska arbetsmarknaden. Över helåren uppgick arbetslösheten till hela 8,3 respektive 8,4 procent. Statliga Konjunkturinstitutet räknar med att vi i år och nästa år får se en repris på det, trots att det denna gång inte blir något ras i tillväxten.

– Efter krisen föll arbetslösheten aldrig tillbaka till normala nivåer. När den börjar stiga så gör den det från en redan hög arbetslöshetsnivå. Vi når nästan samma toppnivåer trots att uppgången inte blir lika stor, säger Mats Dillén, Konjunkturinstitutets generaldirektör.

Toppnivån som han hänvisar till är noteringen från fjärde kvartalet 2009, då den säsongsrensade arbetslösheten uppmättes till 8,8 procent. En lika hög kvartalsnotering väntas inte denna gång, men förloppet lär bli mer utdraget. Något som gör att helårsnoteringarna blir likartade. Konjunkturinstitutet räknar med att arbetslösheten kommer att överstiga 8 procent i över två års tid. Under finanskrisen låg den på dessa nivåer under ett och ett halvt år.

Arbetets sammanställning visar att andra prognosmakare gör liknande bedömningar av arbetsmarknadsutvecklingen. Den tydliga avvikaren är Riksbanken som är mer optimistisk.

Uppgången i arbetslösheten inleddes under fjolåret, men den drevs inte av minskad sysselsättning. I stället berodde den på att fler sökte sig till arbetsmarknaden än vad det fanns jobb för. LO-ekonomen Lars Ernsäter tror att vi framöver får en annan utveckling.

– Vi räknar med en viss nedgång i sysselsättningen, men inget ras. Samtidigt hålls arbetskraftsutbudet uppe. Kombinationen färre jobb och fler sökande gör att arbetslösheten stiger och biter sig fast, säger han.

Lars Ernsäter tror att nedgången på arbetsmarknaden denna gång blir bredare än under finanskrisen, då fallet till stor del var koncentrerat till en sektor: industrin.

– Det kommer att vara värst in­om industrin, men det blir inte lika stora relativa skillnader mellan olika branscher. Byggsektorn går dåligt och tjänstesektorn utvecklas också svagt, säger han.

Björn Lindgren, ekonom på Svenskt Näringsliv, hävdar att uppsägningarna och nedläggningarna som pågår är av två sorter. Vissa beror på nedgången i ekonomin. Medan andra är strukturella, där företag passar på att se över produktionskapacitet och vilka anläggningar man vill satsa på.

– Jobben som förloras den vägen kommer inte tillbaka, och den utvecklingen kan komma att förstärkas. Besluten påverkas både av kostnadsläget och rena marknadshänsyn. Många uppfattar att Europa står inför långvarigt svag efterfrågan, och då vill man lägga sig närmare andra marknader som väntas växa mera, säger Björn Lindgren.

 

Reallönerna ökar ordentligt

Inflation långt under målet bäddar för rejäla reallönelyft.

När ekonomerna beskriver löneutvecklingen i år så gäller det att ha klart för sig om det är nominallönerna eller reallönerna som åsyftas. De nominella lönerna väntas öka mindre än vanligt. Prognosmakarna räknar med samlade timlöneökningar, efter både centrala och lokala förhandlingar, som ligger en halv procentenhet under genomsnittet sedan 2001.

– De fackliga avtalskraven tyder på att det har skett en nivåjustering nedåt. Något som bäddar för lägre nominella löneökningar i år. Krisavtalen utgör också en indikation på att det finns en svaghet på arbetsmarknaden som kan pressa ned löneökningarna, säger Robert Bergqvist, SEB:s chefekonom.

Han påpekar dock att den låga inflationen medför att nästan hela löneökningen ger ökad köpkraft. Prognosmakarna tror att inflationen – om effekter av ränteförändringar räknas bort – kommer att ligga kring en procent i år. Något som leder till reallönelyft en bit över genomsnittet.