Den växande ungdomsarbetslösheten har varit ett återkommande slagträ i de senaste avtalsrörelserna. Nyligen varnade Riksbanken parterna för att ”höga minimilöner kan särskilt påverka sysselsättningen för utsatta grupper såsom unga”.

Samtidigt valsar en rad slarviga påståenden runt i debatten. Att den uppmätta arbetslösheten bland ungdomar mellan 15 och 24 år uppgår till 20 procent innebär inte att var femte ung är arbetslös, som det ibland påstås.

SCB:s senaste arbetskraftsundersökning ger ett klargörande exempel på hur de vanliga ­måtten på arbetslöshet har svårt att fånga de ungas problem. Från andra till tredje kvartalet i år sjönk ungdomsarbetslösheten från 27 till 20 procent. Samtidigt steg antalet arbetslösa ungdomar som inte var heltidsstuderande. Förklaring: sommarlovet.

Dessutom ska vi komma ihåg att den procentuella arbetslösheten – de vanliga arbetslöshetssiffrorna – beräknas utifrån antalet personer i arbets­kraften. Under sommarhalvåret är det drygt hälften av ungdomarna som gör det. På vintrarna är andelen ännu lägre.

Därför kan det vara mer relevant att se till de arbetslösas andel av alla ungdomar. Den har de senaste två åren pendlat mellan 10 och 15 procent beroende på årstid, men även här ingår personer som är heltidsstuderande samtidigt som de söker jobb.

Det höga arbetslöshetstalet bland unga förklaras till stor del av ett mycket stort antal korta perioder i arbetslöshet. Fler tillfälliga anställningar och fler studenter gör att det blir många övergångar mellan jobb eller mellan jobb och studier.

Den uppmätta långtidsarbetslösheten bland unga är liten (20 000 personer), men det finns ändå en större grupp ungdomar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Många av dem kan tänkas ha gett upp jobbsökandet och klassas därför inte som arbetslösa. Förra året rörde det sig om 68 000 unga individer som ville och kunde arbeta, men inte pluggade, jobbade eller räknades som arbetslösa. Många av dem saknar troligen avslutad gymnasieutbildning.

Om det är så att anledningen till att de inte får jobb är att arbetsgivarna bedömer att deras produktivitet är otillräcklig för att betala rådande lägstalöner finns det två tänkbara lösningar på problemet. Antingen sänker man lönerna eller så vidtar man åtgärder för att stärka deras kompetens så att de har vad som krävs på arbetsmarknaden.

Med tanke på att vi talar om personer som förhoppningsvis har ett helt arbetsliv framför sig borde valet vara enkelt.