Avtalsvinterns tuffaste fråga är enkel att identifiera. Det handlar om de lägsta lönerna i avtalen och hur mycket eller lite de ska höjas. Den striden kan mycket väl leda till varsel och ytterst till konflikt.

När LO:s representantskap i dag fastställde styrelsens förslag till avtalskrav var det låglönesatsningen i allmänhet och höjningen av de lägsta lönerna i synnerhet som stod i fokus.

Vetskapen om vilka tuffa tag som väntar är utbredd bland förbunden, men beslutsamheten är, åtminstone på förhand, betydande när det gäller att stötta varandra i kampen för ordentliga höjningar av de lägsta lönerna.

Som kraven är utformade slåss LO:s förbund gemensamt för att de lägsta lönerna ska höjas med samma krontal som genomsnittslönen. Det betyder en kraftig låglönesatsning och det är definitivt inte vad arbetsgivarna vill. Att därför identifiera avtalsvinterns känsligaste fråga är enkelt.

Det är avsevärt mycket svårare att sia om utfallet. Erfarenheterna från de senaste avtalsomgångarna ger ingen definitiv vägledning om vad som väntar i vinter. De senaste avtalsomgångarna har inneburit att förbund tvingats acceptera lägre höjningar av de lägsta lönerna än vad genomsnittslönerna höjts med.

Oron för upprepningar finns alldeles under ytan bland förbunden. LO:s avtalssekreterare, Torbjörn Johansson, underströk därför vikten av sammanhållning och att ”ingen ska tvingas betala för satsningen på de lägsta lönerna”.

Garanten för att ingen ska tvingas till eftergifter är, enligt LO-ledningen och representantskapet, sammanhållningen och det gemensamma löftet att stötta varandra hela vägen fram till sista avtalet är signerat våren 2013.

– Vi kan inte och får inte misslyckas, betonade Torbjörn Johansson som också formade en devis som ska gälla nu och framåt:: ”vi ska lämna över bättre avtal till nästa generation än de vi ärvt av våra föregångare”, konstaterade han och fick representantskapets bifall.

För att manifestera enigheten, till skillnad från förra avtalsrörelsen, talade både Kommunals ordförande Annelie Nordström och IF Metalls Anders Ferbe om vikten av sammanhållning kring krav som stöttar de lägst avlönade och som främjar löneutjämning mellan könen.

– Som våra gemensamma krav är utformade, både lönekravet men också satsningen på föräldrapenningtillägg är steg i rätt riktning. Långsiktigt finns ingen annan väg än att ta små steg i rätt riktning vid varje förhandlingsomgång. Och det är vad vi försöker göra den här gången, betonade Annelie Nordström.

Också från industrins sida kom starkt stöd för de krav som nu mejslats fram, inte utan vånda och en och annan höjd röst, enligt IF Metalls ordförande Anders Ferbe.

– Mot den bakgrunden vill jag rikta ett särskilt tack till LO:s avtalssekreterare och förbundens avtalssekreterare som förmått arbeta fram och enas om de här kraven. De är enkla, tydliga och leder till att vi slåss för en fördelningsprofil på avtalen som gynnar de lägst avlönade och utjämnar en del av löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

Enligt metallordföranden innebär dagens beslut om samordning också starten på ett långsiktigt åtagande vad gäller samarbete och samordning. Enighet ger styrka i både goda och dåliga tider, manade han.