Glöm femstjärniga hotell och Bond-fester. Fackförbunden håller hårt i plånboken när personalen ska festa, visar Arbetets granskning. De flesta använder egna lokaler och en del bjuder inte på en droppe alkohol.

Snålast bland centralorganisationerna är arbetarnas LO. Årets personalfest delades upp i två halvdagar. Den ena avslutades med lunch i LO-borgen, den andra med boule, macka och mineralvatten i en park några kvarter bort. Ingen alkohol. Total kostnad: 330 kronor per person.

Också tjänstmännens TCO höll sin årliga sommarfest hemma i huset. Personalen bjöds på middag med karaoke och jonglör. Alkoholen fick man betala ur egen ficka. Kalaset landade på 972 kronor per person.

Akademikernas Saco valde i stället att åka i väg till kulturhistoriska Siggesta gård utanför Stockholm. Årets fest kostade 1 400 kronor per anställd.

Långtifrån alla anställda i Sverige får festa på arbetsgivarens bekostnad. Och vad jobbfesten får kosta beror helt på vem man jobbar åt. En del får noll kronor, medan and­ra bränner miljoner på ett enda kalas. Hit hör en rad myndigheter som delade huvudrollen i Dagens Nyheters avslöjande följetong under sommaren.

Till exempel skulle de pengar som Säpo lade ner på sin James Bond-kväll räcka till LO:s, TCO:s och Sacos alla personalfester i 36 år. Ballongerna som hängde i taket när Stiftelsen för strategisk forskning firade sitt 15-årsjubileum kostade ungefär lika mycket som summan för de tre organisationernas årliga jobbfester.

– Vi ligger väldigt långt från de notorna, säger LO:s personalchef Monica Sparrman. Vi ska inte ha en massa dyra middagar. Vi måste värna om de pengar vi har.

LO-kansliet med cirka 130 anställda har inte haft någon gemensam fest utanför huset sedan 2001, berättar personalchefen. Däremot har de olika enheterna en egen budget för studieresor med mat och boende. Förra årets budget för dessa resor var 4 218 kronor per anställd.

Kostnaden blev dock något lägre, enligt resultat.

– Syftet med enheternas studieresor är att bland annat planera vår verksamhet, besöka arbetsplatser och möta fackliga företrädare, säger Monica Sparrman.

Men vad säger personalen om att festa på macka och mineralvatten – tycker ingen att det är tråkigt?

– Vi måste spara, säger personalchefen. Både pengar och tid. Av samma anledning har vi även julfesten på vår innergård.

TCO:s personalsamordnare Maria Hammarström säger ungefär samma sak:

– Det är en praxis att vi ska hålla oss till våra egna lokaler och inte använda medlemmarnas pengar till dyra middagar eller olämplig underhållning.

Nästan alla fackförbund har en fastlagd policy för internrepresentation, där de vanligaste orden är ”restriktivitet” och ”måttlighet”. De flesta bjuder dock på ett till två glas vin, ibland med påfyllning, vid personalfester och gemensamma middagar.

TCO är ett av få undantag. På senaste personalfesten fick de anställda själva stå för sitt vin och öl. Det är numera en regel, även om ledningen kan besluta om annat vid ”speciella tillfällen”.

En än mer kategorisk hållning råder på Journalistförbundet, där arbetsgivaren helt slutat bjuda personalen på alkohol.

– Vi är mycket restriktiva, säger kanslichefen Eva-Maria Kollberg. Vi får inte representera med någon alkohol alls förutom om vi har internationella gäster, då är ett glas vin okej.

Det råder inget totalförbud, vill man ha alkohol på jobbfesten får man betala ur egen ficka.

Av 15 fackliga organisationer som Arbetet talat med är det bara Livs som inte vill redovisa sina kostnader för personalfester. Ni har ingenting med det att göra, säger Pauli Kristiansson, pressansvarig.

– Förbundsledningen har beslutat att inte lämna ut uppgifterna till Arbetet. Våra revisorer och vår kongress har full insyn i alla våra kostnader. Ingen annan utom våra medlemmar får ta del av uppgifterna.

Men hur viktig är personalfesten egentligen, för de anställda och arbetsgivaren? Är den en belöning, eller ett sätt för arbetsgivaren att svetsa samman de anställda och få dem att bli mer lojala?

– Det kan vara både och, enligt Per Lindberg, forskare vid arbets- och folkhälsovetenskap på Högskolan i Gävle. Personalfesten har absolut en social funktion och ibland kan det vara jätteviktigt att mötas utanför kontorets eller fabrikens väggar, berättar han.

– På vissa småföretag brukar man ha grillfest och tipsrunda för anställda med barn och familj.

Festen, fruktkorgen, träningskortet och uppvaktningar är alla små plus som arbetsgivaren kan visa sin uppskattning med. Men de ska inte överskattas, påpekar Lindberg.

– Det spelar ingen roll att man fått fjorton gympakort om man inte kan få direkt uppskattning för sin insats från den närmaste chefen.

Det går också att vända på resonemanget. Har man en usel chef kan man åtminstone få en rejäl fest. Men faktum är att många anställda inte får någonting alls av arbetsgivaren, berättar Per Lindberg med tio års erfarenhet som sjukgymnast.

– Inom vård och omsorg får personalen nästan ingenting, man är glad om man får sin almanacka en gång om året.

Som sjukgymnast brukade han och hans arbetskamrater ordna personalfesten hemma hos varandra. Ju lägre ner i lönehierarkin man befinner sig desto mer uppskattar man arbetsgivarens insats, berättar han.

– En trerättersmiddag på kvarterskrogen kan betyda väldigt mycket för en undersköterska, eftersom hon sannolikt aldrig skulle ha råd med den själv.

Till skillnad från vårdproletärer har vi som jobbar på Arbetet minst en gemensam jobbmiddag och en julfest varje år. Senaste middagen bestod av grillbuffé hemma hos chefen, som fick ta hand om disken. Kalaset landade på 161 kronor per person. Båtresa: 1443 kr för alla.

Klicka på bilden för att se den i större format.

Klicka på bilden för att se den i större format.