Två år efter det att lex Laval trädde i kraft tillsätter regeringen en parlamentarisk utredning för att se hur lagen fungerar i praktiken.

Orsaken är att kunskapen om utstationerad arbetskraft i Sverige är dålig, enligt arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M). Å ena sidan har det varit få tvister, å andra sidan anser fackliga organisationer att det finns stora problem.

– Det är viktigt att vi går till botten med hur det ser ut, säger Engström.

LO välkomnar att regeringen tillsätter en Lavalutredning.

– Men direktiven är ömsom vin ömsom vatten, säger LO:s jurist Claes-Mikael Jonsson till Arbetet och utvecklar vilka inslag som är bra och vilka som är dåliga ur LO:s perspektiv.

– Det är bra att regeringen är intresserad av hur arbetsförhållandena faktiskt ser ut i verkligheten, säger han.

Men LO hade gärna sett tydligare direktiv när det gäller att utreda vilka effekter som en utökad låglönekonkurrens får på den svenska arbetsmarknaden. Facket efterlyser också en utveckling av hur Lavallagen kan kombineras med Sveriges internationella åtaganden, som ILO-konventioner om hur arbetsmarknaden ska fungera.

Alla riksdagspartier kommer att ingå i utredningen, som ska behandla allt från hur många utstationerade arbetstagare som finns i Sverige till vilka länder de kommer ifrån, vilka villkor de har och om det behövs några lagändringar. Arbetet kommer att ledas av Elisabeth Svantesson (M).

Även om utredningen har ett brett uppdrag, kommer den enbart att titta på utstationering i förhållande till EU-rätten. Villkor för arbetstagare från länder utanför EU, till exempel bärplockare från Thailand, omfattas inte.

Utredningen ska vara klar senast i december 2014.

Parallellt pågår en översyn av det så kallade utstationeringsdirektivet i EU, och regeringen kommer i höst med ett lagförslag om anmälningsplikt för arbetsgivare som har utstationerad arbetskraft i Sverige. Till exempel måste de då uppge en kontaktperson, så att facken vet vem de ska förhandla med.