Förr kunde Sebastian Rolf och hans arbetskamrater använda den tryckluftsdrivna borren sju minuter innan den överskred gränsvärdet för vibrationer. Nu får de använda den upp till fyra timmar per arbetsdag – tack vare två nya handtag som företaget uppfunnit. Arbetet som ”stampare” eller ”handslagare” kräver stor precision. Det gäller att kunna skapa en sten med geometriskt komplicerade former av tegelmassan i träformen under några få minuter och utan att darra på händerna. Höganäs Bjuf är den enda tillverkaren i Sverige som gör specialutformade eldfasta tegelstenar åt bland annat stålindustrin.

 

Maskinerna vibrerade så kraftigt att de överskred gränsvärdet ­redan sju minuter efter start. Arbetsgivaren visste det. Likaså tillverkaren, Arbetsmiljöverket, företagshälsan och facket. Ändå fick arbetarna hålla på, år efter år.

Tills en av dem fick allvarliga skador i bägge händerna.

Strax före årsskiftet fick arbets- och miljömedicinska kliniken i Lund en patient, en arbetare i 30-årsåldern, som visade sig ha ”kraftiga vibrationsskador som riskerar att kvarstå under lång tid”.

Kliniken begärde genast att få göra mätningar av exponeringen på hans arbetsplats, tegelbruket Höganäs Bjuf i närheten av Helsingborg. Resultaten visade att värstingmaskinerna, tillverkade av Fuji och Atlas Copco, gav ifrån sig så höga doser av vibrationer att de enbart kunde användas sju minuter per arbetsdag innan gränsvärdet överskreds. Dessutom hade de specialhandskar som arbetarna använt för att dämpa exponeringen inte haft någon alls mätbar effekt.

– Ett havererat arbetsmiljöarbete är vad det här fallet handlar om, säger Håkan Tinnerberg, yrkes­hygieniker på kliniken.

30-åringen kom till kliniken efter att ha varit på allmän hälsokontroll hos företagssköterskan. I övrigt har företagshälsan struntat i sin expertroll, anser Håkan Tinnerberg. Trots den uppenbart skadliga exponeringen har man inte påmint arbetsgivaren om de riskbedömningar och regelbundna läkarundersökningar som lagen kräver.

Det var inte första gången som man mätte vibrationsnivån på Höganäs Bjufs värstingmaskiner. Redan 2007 inspekterade Arbetsmiljöverket fabriken och gjorde mätningar som visade att exponeringen var betydligt högre än tillåtet.

– Jag är förbannad på mig själv, säger IF Metalls huvudskyddsombud Allan Jönsson skamset. Det känns som om jag inte tagit mitt ansvar gentemot mina arbetskamrater.

Han berättar att borrarna använts i decennier utan att orsaka några besvär, och att man till en början trodde att problemet skulle kunna lösas genom arbetsrotation.

– Men jag blev chockad när jag såg de senaste mätresultaten. Det var som att kapa av bottnen på en flaska. Borrarna var nästan obrukbara trots att de var nyköpta. Jag förstår inte hur tillverkarna har tänkt.

Det gör inte heller miljöchefen Erica Granberg, som lägger hela skulden på tillverkarna. De får friskriva sig från ansvar genom en varningstext i bruksanvisningen. Tillverkarna skyddas av EU:s regler om frihandel och Arbetsmiljöverket får bara ställa krav på användarna, inte på tillverkarna, berättar hon.

– Det borde inte vara tillåtet att tillverka maskiner som överskrider gränsvärdet innan man knappt hinner starta dem.

Höganäs Bjuf har inte stått med armarna i kors sedan de första mätningarna gjordes för fem år sedan, hävdar miljöchefen. Man har provat ett antal tekniska lösningar för att sänka exponeringen, utan att lyckats. Under tiden har arbetarna dagligen fått olagliga doser av vibrationer.

Att byta ut borrarna mot mindre vibrerande maskiner har aldrig varit aktuellt.

– Det finns inga sådana, säger miljöchefen. Det är bara de här maskinerna som går att använda.

Först i mars i år kunde företaget komma på en lika simpel som genialisk idé – maskinerna fick två nya avvibrerande handtag monterade på fjädrande underlag. Det innebär att de nu kan användas upp till fyra timmar om dagen utan att slå i gränsvärdet. Det är företagets egen uppfinning, tillverkarna har varken bidragit till konstruktionen eller varit intresserade av resultatet.

– Det vore önskvärt att det kom fler till nytta, säger miljöchefen.

Höganäs Bjuf är världsledande på eldfast tegel som exporteras till cement- och stålindustrin i mer än 65 länder. Det mesta tillverkas maskinellt. Men i fabriken finns en mindre avdelning, ett ”handslageri”, som kräver avancerat manuellt arbete. Här jobbar ett tiotal handslagare av drygt 120 anställda. De fyller träformar med tegelmassa och packar, ”stampar”, ihop massan mellan fyllningarna med hjälp av tryckluftsdrivna borrar som just kallas stampar. Ett arbete som kräver precision och yrkesskicklighet.

Till historien hör att Arbetsmiljöverket har gjort flera inspektioner på fabriken sedan 2006. Men sex års tillsyn har inte fått företaget att följa lagen. Handslagarna har utsatts för ohyggligt höga vibrationsdoser under pågående tillsyn.

Redan efter de första mätningarna 2007 slår Arbetsmiljöverket fast att den olagligt höga exponeringen måste åtgärdas. Två år senare gör myndigheten en ny inspektion och konstaterar att ingenting hänt. Man slår återigen fast att exponeringen måste åtgärdas.

Ytterligare ett år senare upprepas samma procedur med inspektion och efterföljande åtgärdskrav. I maj 2010 gör företaget slutligen en riskbedömning med handlingsplan, och Arbetsmiljöverket avslutar ärendet.

Fram till vårkanten i år. Då kommer det in en anmälan om ”misstänkt samband mellan arbete och skada” på Höganäs Bjuf, av en läkare på arbetsmedicinkliniken. Det får myndigheten att på nytt blåsa liv i det nedlagda ärendet.

– Finns det skyddsombud på arbetsplatsen finns det ingen anledning för oss att inte lita på arbetsgivarens handlingsplan, säger arbetsmiljöinspektör Ingegerd Glimberg.

Är det inte Arbetsmiljöverket som ansvarar för tillsynen?

– Jo, men vi har tusentals arbetsplatser att inspektera och kan tyvärr inte vara överallt.

Men du har själv varit på Höganäs Bjuf ett antal gånger, ändå har det inte hjälpt?

– Nej, men det beror på att skydds­ombuden måste ha accepterat att arbetsgivaren inte följt sin egen handlingsplan och våra krav. Vi har slagit fast från första början att man under inga omständigheter får överskrida gränsvärdet.

Ändå har man gjort det i fem år?

– Med facit i hand borde vi ha agerat annorlunda. Vi skulle inte ha accepterat deras handlingsplan. Men nu ska vi göra en ny inspektion som kan sluta med åtal, eftersom företaget struntat i våra krav.

Åtal eller inte. Det är ingen tröst för 30-åringen som nu måste operera bort sina nervskador. Och monstermaskinen fortsätter att säljas över hela världen.