I lördags sa Anders Borg att högre tak i a-kassan kostar 30 000 jobb, men forskningen visar att det inte blev några negativa effekter när a-kassan höjdes 2002.

– Men den forskning som finns är gammal, säger nationalekonomen Jonas Kolsrud vid Uppsala universitet.

Han syftar på en studie som gjordes 2002. Då höjdes i a-kassan senast. Krisåret 1996 sänktes a-kassan från 80 till 75 procent. Den gången kom i stort sett samma forskare, med Bertil Holmlund, professor i nationalekonomi i spetsen, fram till att sänkningen gjorde att fler sökte, och fick, jobb.

– Men i dag ger höjt tak mycket mindre effekt, eftersom bara 28 procent av alla arbetslösa får ut höjningen, konstaterar Jonas Kolsrud och fortsätter:

– Det beror att det är så många fler som inte har rätt till ersättning från a-kassan i dag och att hälften av alla som arbetar har tilläggsförsäkringar. För deras del spelar det ingen roll om taket höjs. De får 80 procent i ersättning ändå.

När a-kassan sänktes 1996 hade nästan nio av tio arbetslösa rätt till ersättning från a-kassan. De allra flesta fick 80 procent av lönen i ersättning.

I dag är det snart bara var tredje löntagare som får ersättning från a-kassan. 2011 var andelen 39 procent och minskningen fortsätter. I denna krympande skara är det bara 11 procent som får ut 80 procent av lönen från a-kassan.

– Om man inte tar det här i beaktande hamnar man fel, säger Jonas Kolsrud och tillägger att han inte har sett Borgs beräkningar och inte vet vad de grundas på.

Den 1 juli 2002 höjdes taket i a-kassan senast till 680 kronor. Det motsvarar 80 procent av 18 700 kronor. I dag, tio år senare, behöver taket höjas till 80 procent av 26 700 kronor. Så mycket har inkomsterna ökat sedan 2002.

– Det är huvudproblemet. Eftersom det har gått så lång tid måste a-kassan höjas rejält och det kostar stora pengar. Beslutsfattarna har fastnat i ett moment 22, anser Jonas Kolsrud.

Mats Pejer
08-796 27 16