I företag där lönerna sätts lokalt och individuellt har löneutvecklingen varit bättre än i företag där lönerna sätts centralt, skriver Kjell Frykhammar och Kajsa Lindell på arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv.

En avtalsrörelse handlar mycket om att hitta rätt nivå på löneökningarna i avtalen. Ofta slutar det inte där, utan de fackliga kraven gäller både extra löneökningar till vissa och hur löneökningarna ska fördelas i företagen. Tyvärr är en del fack misstänksamma mot lönesättningen i företagen – den antas beröva facken deras roll och lönerna befaras bli lägre.

Från arbetsgivarsidan har vi länge sagt att oron är obefogad. De fack som i dag ökar sitt medlemsantal är inte de som sätter lönerna i centrala avtal, utan de som fungerar som stöd för sina medlemmar vid deras lönerevisioner. Svenskt Näringsliv kan nu med ny statistik visa att lönebildning i företagen ger bättre löneutveckling för medarbetarna än centraliserad lönebildning där löneökningarna bestäms i centrala avtal.

Svenskt Näringsliv har undersökt löneutvecklingen mellan 2007 och 2011 för drygt 400 000 individer som under de här åren arbetade i våra medlemsföretag. En fjärdedel av arbetstagarna omfattades av avtal med möjlighet till lönebildning i företagen. Vi har jämfört deras löneutveckling med dem vars löner sattes centralt. Resultatet är att inom avtalsområden med företagsnära lönebildning har lönerna ökat med 16,6 procent jämfört med 14,3 procent när lönen bestäms i centrala avtal.

För de allra flesta medarbetare lönar det sig alltså att arbeta på ett område där lönen sätts i företaget. Det är betydligt vanligare att kvinnor arbetar inom områden med företagsnära lönebildning. De har också haft en bättre löneutveckling, 18 procent jämfört med 16 procent för kvinnor som arbetar inom områden med centraliserad lönebildning. Motsvarande siffror för män är 16 respektive 14 procent.

Visst kan det vara så att löneökningarna i den företagsnära lönebildningen påverkas av nivåerna i andra avtal. Men det säger i så fall något om hur viktigt det är att de avtalens nivåer inte är högre än att företagen och svensk ekonomi kan fortsätta utvecklas väl.

Företagsnära lönebildning behöver inte betyda att avtalen inte är siffersatta. Men den innebär att lönesättningen sker individuellt på företagen. Även om det inte är en garanti för högre lön, ger det bättre möjligheter för medarbetaren att påverka lönen. Företaget kan koppla goda arbetsinsatser till lönen. Det ökar utvecklingskraften både i företaget och hos medarbetaren. Därmed finns också förutsättningarna för en bättre löneutveckling. Det är sannolikt den viktigaste förklaringen till varför lönerna har utvecklats bättre i företag som själva kan förfoga över lönesättningen.

I nuläget är det främst tjänstemän som har individuell lönesättning i företagen. Svenskt Näringslivs undersökningar visar att två av tre LO-medlemmar vill att lönen sätts i dialog med chefen, med eller utan stöd av facket. Ändå är det bara en av tre som i dag anser att det går till så. En ökad öppenhet från LO-förbunden för individuell lönesättning borde välkomnas av många LO-medlemmar samtidigt som intresset för förbundets stöd skulle öka.

Kjell Frykhammar
arbetsmarknadsexpert, Svenskt Näringsliv

Kajsa Lindell
statistiker, Svenskt Näringsliv