»Det är inte arbets­miljölagen som ska ­ändras utan hur den följs.«

Självklart ska delar av arbetsmiljölagen, och framför allt dess föreskrifter, hela tiden anpassas till den sociala och tekniska utvecklingen. Vilket också sker. Många av dessa förändringar tar just sikte på det mellanmänskliga samarbetet och att löntagaren behöver mer inflytande över sitt arbete. Men den grund som arbetsmiljölagen fick 1978 har visat sig mycket framsynt och fungerar. Den behöver inte alls ändras.

Arbetsmiljölagen är en skyddslag där en svagare part skyddas mot en starkare. Skyddet består av lagregler och Arbetsmiljöverkets tillsyn. Den anställde har ofta ett skyddsombud till sin hjälp, som normalt utses av den anställdes fackförbund.

Skyddsombudet ska inom sitt skyddsområde verka för att arbetsgivaren be­driver ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Ett skyddsområde kan mycket väl omfatta verksamheten i ett modernt tjänste­företag. För det krävs inga ändringar i lagen.

I den privata tjänstesektorn kan det vara glest mellan skyddsombuden. Här har fackföreningen en uppgift i att rekrytera medlemmar och utse skyddsombud. Jonas Milton antyder i stället att vi bör återgå till att arbetsgivaren mer oinskränkt sätter villkoren för den anställde. Det gagnar vare sig den anställdas hälsa eller utvecklingen av produktiviteten i tjänstesektorn.

Jonas Milton har däremot helt rätt i att människan är den viktigaste resursen. Det framgår tydligt i arbetsmiljölagens andra kapitel, första paragraf. Där står: ”Det ska vidare eftersträvas att arbetsförhållandena ger möjlighet till personlig och yrkesmässig utveckling liksom till självbestämmande och yrkesmässigt ansvar.”

Det kan vara på tiden att lagen slår fast att så ska vara fallet och inte bara något som eftersträvas. Då kan Arbetsmiljö­verket förelägga ett företag att utveckla hårt styrda och kontrollerade arbeten.

De allra flesta företag strävar efter en god arbetsmiljö och det systematiska ­arbetsmiljöarbetet ser ut att utvecklas åt rätt håll. Detta sker bäst i samverkan mellan arbetsgivare, anställda och deras fackliga representanter skydds­ombuden.

Men det finns företag som ser en ­konkurrensfördel i dålig arbetsmiljö.

Där måste skyddsombuden kunna kräva åtgärder och Arbetsmiljöverket ha medel för att tvinga fram en bättre ­arbetsmiljö. Då uppnås konkurrens­neutralitet.

Ett medel som ökar Arbetsmiljöverkets effektivitet är att koppla sanktionsavgifter till fler regler. Vid grova överträdelser ska det dock finnas straff och en kännbar företagsbot. Arbetsmiljöverket måste också återfå de resurser att inspektera som regeringen tagit bort.

Till Jonas Milton och många andra får vi fortsätta att säga: Det är inte arbets­miljölagen som ska ändras utan hur den följs.

Torbjörn Johansson
LO:s avtalssekreterare

Arbetet Debatt

Kommentera den här artikeln