Bara dekoren till Säpos Bondfest kostade 400 000 kronor. Till skillnad ifrån andra EU-länder klarar sig svenska politiker lindrigt undan olika myndigheters klavertramp. Det beror på Axel Oxenstierna.

Under 1630-talet la Axel Oxenstierna grunden till den svenska statsapparaten. Myndigheterna gavs en stor självständighet och ett stort mått eget ansvar. Lagstiftaren skulle inte blanda sig i enskilda frågor utan ägna sig åt det juridiska ramverket.

Det är en modell som finns kvar i dag. Bland annat får ministrar inte ge sig in och bestämma i enskilda ärenden eftersom det då är frågan om ministerstyre – vilket är olagligt.

Jämfört med andra länder i Europa är detta dock ovanligt. Endast Finland har en liknande modell.

– Ett annat svenskt särdrag är att departementen i Sverige är små och har förhållandevis få anställda. Mycket av arbetet delegeras ut till olika myndigheter, sa Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap på Örebro universitet i dag, tisdag, under ett seminarium hos Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps).

Rubriken var Håller den svenska modellen?

Sedan 2000-talets början har frågan om huruvida den svenska statsförvaltningen passar in med EU-lagstiftningen dykt upp. Mellan 20 och 30 procent lagstiftningen i Sverige är i dag direkt påverkad av EU, enligt en studie som av forskaren Lovisa Halje på Uppsala universitet.

En växande del av lagstiftningen utgår därmed från ett system som förutsätter att politiker utövar en större kontroll över myndigheterna än vad som sker i Sverige.

Här är ministrar förbjudna att lägga sig i enskilda myndigheters ärenden och ordet ministerstyre är att betrakta som ett skällsord.

I exempelvis Storbritannien är det helt annorlunda. Där får ministern själv bära det rättsliga och politiska ansvaret för vad myndigheterna gör. En dyr fest på den brittiska säkerhetspolisen kan därmed få större politiska konsekvenser än i Sverige.

Flera av forskarna på Siepsseminariet ansåg dock att det går att bevara en självständig förvaltningsmodell i Sverige. Men det krävs dock att rågången mellan myndigheter och politik hålls tydlig.

Ett sätt att göra det är, enligt Joakim Nergelius, att ge de svenska domstolarna en starkare roll.