Märket behöver utvecklas för att skapa ett mer sofistikerat instrument för lönebildningen för branscher utanför industrin. Det behövs en förståelse och acceptans för att lönerna ska kunna öka mer i stora handelsföretag än i industrin, säger Svensk Handels vd Dag Klackenberg.

Det innebär att lönerna för dem som arbetar på på storföretag som H&M, Ica, Ikea och Ahlsells ska kunna öka betydligt mer än lönerna i industrin

– Märket skaver mer och mer som rättesnöre för lönebildningen i olika branscher, säger Dag Klackenberg.

Han säger att han utvecklat sin nya idé efter avtalsrörelsen. Och han berättar den för Arbetet i Almedalen.

Det handlar om den lönenivå som industrins parter sluter avtal på och som förväntas vara kostnadsram för alla andra på arbetsmarknaden. Tanken bakom är bland annat att den internationellt konkurrensutsatta industrin ska vara löneledande för att parterna där kan avgöra vilken kostnadsutveckling som är möjlig för företagen samtidigt som de behåller sin konkurrensförmåga. Dag Klackenberg lägger till ett argument. Det är att industrin ska kunna behålla sin arbetskraft och inte förlora sin personal till exempelvis butiker för att lönen är högre där.

Svensk Handels vd säger att dagens förhandlare hos fack och arbetsgivare ärvt synen på märket. Nu tycker han att utvecklingen sprungit ifrån den gamla synen på märket. Han pekar på avtalsrörelsen 2007 då Svensk Handel och LO-förbundet Handels ingick ett centralt avtal som hade en betydligt högre kostnadsnivå än industrins avtal. Och det fick Dag Klackenberg och Svensk Handel omfattande kritik för – inte minst från de andra arbetsgivarorganisationerna.

Men när den treåriga avtalsperioden var till ända hade handelns anställda ändå tappat 0,4 procent i lön i förhållande till de industrianställda, enligt Dag Klackenberg. Hans förklaring till detta är att det anställda i industrin kan få lokala lönepåslag, vilket inte förekommer för handelns anställda.

För Dag Klackenberg är det också väsentligt att företagen inom industrin och handeln fungerar och byggs upp helt olika. Ett industriföretag har som regel stora kapitalkostnader medan ett handelsföretag har mycket lägre motsvarande kostnader. Hos industriföretaget är lönen en betydligt mindre del av kostnaderna än i ett handelsföretag.

Det går inte att göra bra jämförelser av produktivitetsutvecklingen i industrin och i handeln, eftersom det ser så olika ut. Dag Klackenberg säger att de stora handelsföretagen har en mycket bra produktivitetsutveckling och det till följd av it-utvecklingen. En skillnad enligt honom är att produktivitetsutvecklingen i industrin blir en del av löneutvecklingen medan det inte blir så i handelns stora företag, där omvandlas produktivitetsutvecklingen huvudsakligen till ökade vinster.

Måtten för produktivitetsutveckling är inte jämförbara. I industrin används avkastning på kapital. Samma mått kan ge ett helt annat resultat i handelsföretag, eftersom kapitalinsatsen är mycket lägre. Dag Klackenberg tycker därför att det är rimligt att utgå ifrån hur personalkostnadernas andel utvecklas.

– Det här kan tjäna som förklaring till att våra löneavtal inte alltid ska hamna på märket. Och förhoppningsvis kan vi också få en annan förståelse för vårt synsätt bland våra kollegor i arbetsgivarleden, säger han.

Konkret tänker han sig att de 50 största handelsföretagen ska ha företagsvisa avtal med Handels för att på så vis öppna för en helt annan löneutveckling än i industrin. De andra mindre handelsföretagen ska i hans modell ha kvar centrala avtal med tarifflöner som i dag, som i stor utsträckning styrs av industrimärket. Det betyder enligt Dag Klackenberg att löneskillnaderna kommer att öka.

– Det är för tidigt att säga att vi ska överge märket.

Handels ordförande Lars-Anders Häggström vill inte kommentera Dag Klackenbergs modell. Han hänvisar istället till LO-förbundens interna avtalsdiskussion, där alla delar ska diskuteras från grunden för att skapa en gemensam linje inför nästa avtalsrörelse.