Krönika. Jag bläddrar i en av veckotidning­arnas sommarspecialer. Bilder på nygrillade köttbitar och fräscha sallader. Effektiva metoder att tappa sju kilo på tre veckor. Och tips för det hetaste sommar­sexet (gärna utomhus).  Läser om hur man löser det obekväma med sand i fittan och barr i håret (en filt). Hur man undviker att bli påkommen av förbipasserande barnfamiljer (lägg er inte precis bredvid stigen som leder till stranden). Hur härligt det är med sex i en insjö (risken för köldskador nämns inte).

Anar att inte bara min puls ökar. Den här sexstressen. Förutom släkten, stranden, vännerna, resorna, soltimmarna, barnen, städningen, blommorna och grillkvällarna ska vi också hinna knulla lite mer när vi äntligen är lediga. Inget snabbliggande innan vi somnar före klockan 22.00. Sånt gör vi till vardags. Till semestern, då ska vi avancera. Ägna timmar åt förspel. Åt nya ställningar. Åt sex i soluppgången när festen ebbat ut och på eftermiddagen mellan strandhänget och rosékvällen. Mycket handlar om hur jag (hon) ska tillfredställa han.

Jag älskar att ha sex. Men bara om jag själv får bestämma när, hur och med vem. Ibland vill jag inte alls. Trots att det är sommar och jag kanske är ledig. Trots att insjön har blivit ljummen och barnfamiljerna gått hem. Trots att jag har en filt med mig.

I senaste numret av mitt fackförbunds tidning intervjuas en barnmorska och sexolog. Hon tipsar om vad man ska göra när lusten tryter. Världens enklaste knep är tydligen att tänka ”Why not?” och ha sex utifrån ”Jag har ingen lust, men jag gör det för vår skull”.

Hela min kropp reagerar instinktivt när jag läser. Mår illa. Mina sämsta sexupplevelser har varit när jag ställt upp. När jag husfridsknullat fast jag hellre velat sova, läsa en bok, prata i telefon eller stiga upp. När jag försökt tvinga mig till njutning. Att ha sex för ”vår” skull har inte alls räddat något sexliv. Snarare förstört vår relation. För när jag går med på saker jag egentligen inte vill, dör något i mig. Min kropp blir inte längre bara min. Den blir inte ens vår. Den blir främmande och full med olust.

Vi behöver prata mer om sex. Vi behöver prata om gråzonerna – om husfridsknullandet – sexet mot vår vilja som vi aldrig definierar som våldtäkt. Jag letar i sexspalterna efter råd om respekt och samförstånd. Om att vara den som avstår sex för husfridens skull. Att tillsammans hitta andra vägar till njutning och till intimitet. Att gemensamt hitta lust.  Men jag finner ingenting.

Försöker minnas min skolgångs sexualundervisning. Vi trädde kondomer på bananer och lärde oss att mannens penis innehåller svällkroppar. Fick veta att det fanns glidslem om man inte blev tillräckligt våt och att sex kunde göra lite ont. Jag önskar jag i stället hade fått lära mig något om respekt för min egen kropp, om min egen kåthet och att det faktiskt är bra att berätta för sin partner vad man tycker är bra sex.

Jag tänker att jag vill ha sex i sommar. Gärna i soluppgång, men antagligen aldrig i någon iskall insjö. Jag hoppas innerligt att jag inte kommer ställa upp en enda gång. Att jag kommer lyssna på min kropp. Att den jag har sex med kommer lyssna på mig. Jag hoppas att min partner i sin tur kommer våga berätta för mig. Om sin lust, och om sin olust. Jag tror det gör vårt sexliv tusen gånger bättre än tips om filtar och krav på att ställa upp.

Torun Carrfors