Facket värvar bland blöjor och bananer

Handels växer. Och det är i storstäderna, där facket ofta är svagt, som ökningen är störst.
– Det är skönt att trenden vänt och det känns också bra att vi växer mest bland de unga, säger Marijan Kozjak som jobbar hårt med att värva medlemmar i Göteborg.

Blöjgången på Ica Maxi i Torslanda ligger öde sånär som på Alexander Berntsson, 20, som fyller på rader av lila förpackningar prydda med torra, glada bebisar. Det är glest mellan kunderna så här tidigt på förmiddagen.

– Hej! Har du tänkt nåt sen sist? säger Marijan Kozjak och kliver fram.

Han presenterar sig när Alexander ser frågande ut. De träffades för några veckor sedan när avdelningen gjorde ett lunchbesök på arbetsplatsen. Alexander skiner upp, och jo, visst har han funderat över facket.

– Jag nickade ihop med målvakten och spräckte pannan när jag spelade fotboll för tre veckor sedan, och då började jag kolla upp facket eftersom jag hört att det har olycksfallsförsäkring, säger han och pekar på ett ilsket rött ärr över höger öga.

Marijan ger honom snabbt rätt. Visst ingår olycksfallsförsäkring, och hemförsäkring också, liksom inkomstförsäkring om han skulle bli arbetslös, berättar han och lämnar över en broschyr om medlemsförsäkringarna tillsammans med inträdesansökan.

Alexander nickar och lyssnar. Visserligen bor han hemma fortfarande, men arbetslös har han redan blivit en gång när han fick gå från Volvo under krisen. Nu har han en provanställning på ett halvår.

– Det är mycket möjligt att jag går med. Det låter ju bra, men jag vill prata med föräldrarna först och höra vad de säger, säger han.

Några gångar bort packar Olle Andersson, 24, upp päron. Han har jobbat på Ica i tre och ett halvt år men inte gått med i facket.

– Det är för dyrt. Jag har helt enkelt inte råd, säger han.

Marijan Kozjak har hört argumentet förr. Kostnaden är en vanlig orsak till att unga inte går med i facket. Samtidigt är det många som varken vet vad det kostar eller vad de får för medlemsavgiften.

Än en gång plockar han fram försäkringsargumenten, och berättar sedan vad facket faktiskt har uträttat på arbetsplatsen. Hur många timmar har egentligen Olle i sitt kontrakt?

Och vet han om att det är fackklubben som satte stopp för de tidigare så ­vanliga nollkontrakten där de anställda inte garanterades några timmar alls?

– Och truckförarkort såg vi till att alla som jobbar här har. Det är väl bra? fyller Elisabeth Johansson från klubbstyrelsen i.

Hon och klubbstyrelsekollegan Johan Göransson följer med Marijan runt och visar vilka de anställda kan vända sig till. Samtidigt får de höra hur Marijan jobbar och kan förbättra sina egna argument när de ska fortsätta att övertyga kollegorna.

Olle Andersson är förvånad över facket faktiskt fixat förbättringar i butiken.

– Det är inget man hört något om. Om man vetat mer om vad facket gör så hade nog fler varit på, konstaterar han när värvningstruppen dragit vidare.

Han är fortfarande långt ifrån övertygad om att bli medlem, men han ska i alla fall tänka på saken.

– Det är bra att de kommer ut och berättar om facket. Det behövs. När man började här fick man ju se fackets anslagstavla men samtidigt höra att facket mest var strunt. Chefen visade runt, men facket var inget man introducerades till, säger han.

I bröddoften vid butiksbageriet möter den fackliga delegationen Sabrina Karlsson, 23. Som bagare var hon tidigare med i Livs, men gick ur facket när hon började på Ica eftersom hon hade hört att det är krångligt att byta fack. Hon har inga planer på att gå med i Handels.

– Facket har dåligt rykte helt enkelt, säger hon.

Hon tillägger att hon egentligen inte vet så mycket om vad facket gör.

– Jag är inte intresserad, och jag har inte heller fått någon information. Om jag fått information har jag ändå inte fattat den eftersom jag inte är intresserad.

Lite motvilligt tar hon ändå emot Marijans broschyr om medlemskap innan hon ursäktar sig med att degen har jäst färdigt.

Varje möte tar några minuter. De flesta lyssnar och tar emot information, men det händer att folk är för stressade.

– Då säger jag att jag kan packa upp åt dem medan de läser informationen. De flesta brukar skratta och säga att det inte behövs, och så har man fått kontakt, berättar Marijan Kozjak.

Som verksamhetsassistent på avdelningen är han ofta ute på arbetsplatser för att värva medlemmar och sprida information. Det här är sista veckan i en kampanj som ska få tillfälligt an­ställda att gå med i facket. Sedan årsskiftet är avgiften bara 110 kronor i månaden för den som tjänar max 8 000.

Under den första veckan besökte Marijan Kozjak och två kollegor 56 arbetsplatser och pratade med 240 anställda.

– Än så länge har vi fått 38 inträden totalt, varav 11 i målgruppen för ­kampanjen. Det är ett jättebra resultat.

Medlemsvärvning är något Marijan Kozjak gillar, inte bara för att det är kul att möta människorna och berätta om facket – utan också för utmaningens skull.

– Det är lite spelkänsla. Det gäller att inte stå på för mycket utan att låta folk bli intresserade i sin egen takt, då får man dem med sig.

Ett sätt att få folk intresserade är att prata om deras egen arbetsplats och vad de skulle vilja förändra där. Men det allra viktigaste är egentligen att möta personerna och jobba långsiktigt.

– Jag hoppas att några av dem vi pratat med i dag blir medlemmar när jag åker ut till butiken igen nästa vecka. Om man får något inträde med sig hem efter en sån här dag är det givetvis kul, men att upplysa om facket är ändå det viktigaste, säger han när uppdraget på Ica Maxi är slutfört och affärens glasdörrar slår igen bakom våra ryggar.