Svenskt Näringsliv anser att LO borde ompröva sitt arbetssätt för att kunna attrahera fler medlemmar och på så vis säkra den svenska modellen.

– Det är oroande att LO har tappat 600 000 medlemmar de senaste tolv åren. För att bevara kollektivavtalssystemet krävs att vi och facket är representativa och har högt medlemsantal, säger Christer Ågren, vice vd hos Svenskt Näringsliv.

Han pekar på att tjänstemannafacken lyckas bättre, och han tror inte att det bara beror på strukturella skillnader. Hans uppfattning är att LO behöver en grundlig analys, och Christer Ågren tänker sig en modernisering av facket som ändrar organisationens funktions- och arbetssätt. Enligt honom är ett stort problem att den fackliga ombudsmannen eller den förtroendevalde ensam ska representera medlemmarna gentemot arbetsgivarna.

– Hos tjänstemännen har klubbar fått större ansvar och hos dem finns avtal som öppnar för en dialog som kan förändra mellan klubb och företag. Egentligen innebär LO-ombudsmannen ett omyndigförklarade av medlemmarna.

Christer Ågren vet att det ser olika ut bland de olika LO-förbunden, men han tror att ombudsmannens och den förtroendevaldes starka ställning är ett genomgående problem. Det är enligt honom ingen framgångsmodell och det är därför LO-förbunden har svårt att rekrytera unga.

Inför kongressen, som just nu drar igång i Folkets hus i Stockholm, har diskussionerna om ny ledning för LO tagit stort plats. Valberedningen har till sist lyckats lägga fram ett enigt förslag med fyra personer – där alla är helt nya i toppen på LO.

Christer Ågren känner inte till de fyra närmare. Han säger dock:

– Det är lite vågat med fyra helt nya. Det öppnar för omprövning och det kan både vara positivt och negativt.

Många av fackens företrädare hoppas att den nya ledningen ska se till att LO-förbunden är eniga och samordnade i nästa avtalsrörelse.

– Vi har inget emot en LO-samordning – bara den bygger på en lönebildning som stärker samhällsekonomin och utgår från att löneökningarna ska vara bra för den konkurrensutsatta sektorn. Brist på samordning skulle kunna leda till en facklig huggsexa där de fack som kan tar för sig själva, säger Svenskt Näringslivs vice vd.

Han pekar på Hotell- och restaurangfacket (HRF) som enligt honom kräver 4,7 procent samtidigt som ekonomin backar.

– HRF har helt tappat kopplingen till verkligheten. Om jag var på kongressen skulle jag vilja att Ella Niia (förbundets ordförande) förklarade hur sådana lönekrav skapar nya jobb och förbättrar sysselsättningen.

Många av de fackliga företrädarna vill att förbunden gemensamt ska driva en linje som ändrar relativlönerna och ser till att lönerna på kvinnodominerade avtalsområdena närmar sig industrimännens inkomster.

Det är inget som Christer Ågren är särkilt förtjust i. Först säger han att Sverige redan har de lägsta löneskillnaderna. Och att det behövs incitament för att folk ska sträva vidare och ta på sig mer kvalificerade arbeten.

– Jag håller med IF Metalls Anders Ferbe när han säger att relativlönerna i första hand inte förändras i en avtalsrörelse.