Klicka på bilden för att se den i större format.
Nej, den sänkta krogmomsen gav ingen skjuts för restaurangbranschen.
Som staplarna visar har försäljningsökningen i stället gått ned under 2012, trots den lägre momsen som gäller sedan nyår.
Siffrorna är baserade på Statistiska centralbyråns restaurangindex vars marssiffror presenterades nu i veckan.
Tyvärr finns inte äldre siffror i serien. Men enligt de tre senaste årens förändringar kan vi se att toppen kom under förra året, då den totala försäljningen på Sveriges restauranger ökade med 8,2 procent under årets första tre månader, jämfört med året före.
Under 2011 gick det allra bäst för caféer som ökade sin försäljning med drygt 11 procent. Men under 2012, efter att momsen sänktes, har ökningen i stället sjunkit till knappt 7 procent för samma tid.
Intressant att notera är att den enda kategori som verkligen har förbättrat sin utveckling efter sänkningen är pubar och barer, trots att den lägre krogmomsen inte gäller alkoholhaltiga drycker.
Hur gick det då för alla snabbmatställen som skulle nyanställa horder av arbetslösa i takt med att försäljningen rusade i höjden?
Tja, knappt någon skillnad alls.
Även här kom den stora försäljningsökningen i stället 2011, med en ökning på 7,5 procent mot årets 7,1 procent.
Det här säger mycket.
Vi lever i en marknadsekonomi. Antalet arbetstillfällen är beroende av att företagen kan sälja, vare sig det handlar om Saabbilar, hårklippning eller mat.
När Reinfeldt sänker momsen på restaurangmat är tanken att restaurangerna ska sänka sina priser vilket gör att fler människor går på restaurang.
Företagen säljer mer och kan därför nyanställa.
Resonemanget är logiskt, och det är faktiskt förvånande att vi inte kunnat se åtminstone en liten ökning av expansionstakten.
Ett skäl är naturligtvis, som kritikerna hela tiden hävdat, att snabbmatskedjor och andra restauranger har ökat sina vinster i stället för att sänka priserna.
Några krav på hur restaurangägare handskas med den sänkta momsen finns ju inte och för många är det naturligtvis lockande att se vinsterna öka utan att de behöver göra ett handtag.
Men det finns också en annan ingång i resonemanget: När momsen sänks och maten är tänkt att bli billigare så stimuleras utbudet i ekonomin.
Utbudet av mat ska locka med sänkta priser.
Men regeringen har glömt efterfrågan.
När du köpt tre hamburgare på en vecka kanske du inte har lust att äta en fjärde även om den skulle vara gratis.
Det här lockar restaurangägarna ännu mer att lägga pengarna på vinst i stället för att anställa folk. De anställer ju inte fler än vad som behövs för att klara efterfrågan.
Det är i detta glömskans tidevarv som Stefan Löfvens ord om hur vi kan skapa arbete helt plötsligt låter nya när han talar om efterfrågan och inte bara utbudet.
I flera tal på senare tid har han, och även Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson, upprepat att ”jobb skapas när företagens orderböcker blir fyllda”.
Det vill säga, när folk faktiskt vill köpa en vara.
Efter tre hamburgare kanske vi är mer beredda att köpa en ny spade eller köpa en app eller ringsignal till mobilen än ännu en hamburgare.
Sveriges förmåga att skapa livskraftiga företag och därmed att skapa jobb grundas alltså inte på om svenska hamburgare kostar tio kronor i stället för tolv.
Den grundas på att företag får utveckla produkter och produktion.
Och när blickarna i stället vänds mot en ny spade eller mobilapplikation så måste svenska företag kunna möta denna efterfrågan, både i Sverige och internationellt.
Det är därför som vårens rapport från Svenskt Näringsliv som presenterades för några veckor sedan var så deprimerande. Den visar att var tredje rekrytering till nytt jobb misslyckas eftersom företagen inte kan hitta personer med rätt utbildning.
Kunskap och utbildning måste ligga i första rummet, vare sig det handlar om att programmera mobiler eller att tillverka bra spadar och verktyg.
Forskning och utveckling kommer därefter. Då kan vi skapa tillräckligt många jobb utan sänkt krogmoms – vilket som synes inte har givit någonting.
