Metallare runt om i landet är mitt uppe i förhandlingarna med sina chefer. Från Malmö och Göteborg vittnar IF Metalls företrädare om arbetsgivarnas motstånd mot lokala lönepåslag.

I Malmö får avdelningsordföranden Roger Olsson höra om arbetsgivare som säger att nivåerna i det centrala avtalet gäller och att det inte går att få ut mer.

Avdelningen i Malmöområdet har 9 000 medlemmar. Roger Olsson ser en samordning arbetsgivarna emellan både lokalt och inom koncerner.

Själv arbetar han på Bilia och kan se att Biliaarbetsgivarna på olika orter agerar lika. Från klubb­ordförandena inom avdelningen hör han också att de olika arbetsgivarna har en gemensam hållning: Bland annat handlar det om att de inte vill se någon höjning av lägstalönerna, men gärna kan tänka sig att ge vissa redan välbetalda ordentliga löneökningar.

Avdelningen i Göteborg är med sina 18 000 medlemmar störst i landet. Klubbordföranden på Volvo, Mika­el Sällström, är också avdelningens ordförande. Han har varit fullt upptagen med förhandlingarna på Volvo, som inte gick något vidare enligt honom: 0,16 procent utöver det centrala avtalet.
– Jag tror inte att det är ovanligt att stora företag samarbetar när det gäller lokala löner. Det blir en paradox. Arbetsgivarna vill ha lokal lönebildning, men de är samtidigt hårt styrda av Svenskt Näringsliv.

Bengt Fager är ombudsman på Göteborgsavdelningen. Han tycker att löneförhandlingarna går bra. På små företag får man ut mer än det centrala avtalet. Det är inte mycket, men ändå något extra.

Samtidigt möts han av en annan slags arbetsgivarsamordning bland de något större företagen. De har alla slutat att redovisa lönerna för dem som inte är med i IF Metall. Någon arbetsgivarföreträdare har till och med hänvisat till Teknikföretagen i lokala förhandlingar.

Göran Jacobsson
08-796 27 01