Foto: Claudio Bresciani

Olga Leander är ett av undantagen som bekräftar regeln. För några månader sedan valdes hon in i Fastighets styrelse.

– Det ger mig en chans att utvecklas och jag känner mig stolt över att ha valts till uppdraget, säger hon.

Olga Leander, som egentligen är utbildad lärare, ser det fackliga uppdraget som en möjlighet att växa och få nya uppgifter – samtidigt som hon får arbeta med viktiga frågor.

– Nu jobbar jag i städbranschen, som jag redan kan. Facket ger mig en chans att lära mig nya saker och göra det bättre inte bara för mig själv utan för tusentals medlemmar, säger hon.

Det fackliga engagemanget började när hon valdes till klubbordförande på sin arbetsplats i Örnsköldsvik. Hon började gå fackliga utbildningar och fick nya uppdrag, och så har det fortsatt.

Olga Leander tycker att det är synd att så få med invandrarbakgrund har uppdrag i toppen av LO-förbunden.

– Det är jätteviktigt att vi är med och bestämmer och visar att vi vill och kan, säger hon.

Hon lägger till att de som nyss kommit till Sverige kanske behöver mer information om vad det svenska facket är innan de kan engagera sig. I Ukraina, som Olga Leander lämnade 1997, fanns bara ett enda fackförbund och det var en del av Sovjetsystemet. Det tog ett tag innan hon förstod det svenska systemet och det kan var ännu svårare för dem som kommer från länder där det är direkt farligt att engagera sig fackligt.

– De kan vara rädda och tro att de kan bli förföljda och straffade om de engagerar sig. Även om de vet att det inte är så blir det en mental blockering.

Att hon själv har invandrat till Sverige tror hon inte har spelat någon roll för den fackliga karriären.

– Jag ser mig inte som särbehandlad alls. Fastighets har många utländska förtroendevalda. Det vik­tiga är att vi alla jobbar till 100 procent med att utveckla och förbättra facket och villkoren på arbetsmarknaden.

Johanna Wreder
08-796 28 40