KRÖNIKA. En indignerad finansminister Borg som går till storms mot bankerna håller på att bli en svensk tradition, likt julskyltning och semmelpremiär, ett återkommande inslag i vår vardag.

Skenpolitik är det nya blå. För om Borg verkligen ville att bankerna, som gör miljardvinster, betalar chefer astronomiskt och låter guldregn falla över aktieägarna, ska sänka utlåningsräntan vore det en smal sak att fixa. Han kunde exempelvis se till att SSAB återigen blir räntepressande, ett direktiv den borgerliga regeringen tog bort när den kom till makten. Eller varför inte skapa världens bästa statliga bank vars uppdrag bara handlade om kundernas bästa? Men nej, det är ”titta han snackar” igen och igen.

Regeringen Reinfeldt måste ha rekord i politisk spin. Statsråden har blivit opinionsbildare med medierna som villiga plattformar för alla slags inlägg och utspel. Statsminister Reinfeldt startade exempelvis en debatt om huruvida vi ska få gå i pension först vid en ålder då män från arbetarklassen brukar avlida.  Annie Lööf skickade ut en testballong för att kolla om fler svenskar var redo att inte kunna leva på sin lön.

Jan Björklund har väl mästartiteln i grenen ”orimliga förslag som aldrig var menade att genomföras” med höjdpunkter som polishämtning av skolkande elever.

Men vi får heller inte glömma Schlingmans förslag om svensktest vid ansökan om medborgarskap och Asks yrande om att skicka lila kuvert hem till misstänkta sexförbrytare.

Det fanns ingen konkretion men regeringen känner av/formar opinion och det skapas stämningar av att det händer en sjuhelvetes massa grejor i en helt igenom passiviserad regering.

Som alla vet har åsiktsjournalistiken ökat i volym de senaste decennierna, både den öppna och den med objektiv fernissa över titlar som expertkommentator och samhällsreporter. Med den borgerliga regeringen har också åsiktspolitiken slagit igenom på allvar med statsråden i rollen som rikstyckare. Politiker blir i dag arga, upprörda och skakade men de tar inget ansvar för samhällutvecklingen.  De tolererar inte vanvård, riskkapitalbolagens rovdrift eller effekter av deras klasspolitik som fattigdom och utslagning. Men det skulle kunna uppdagas att 211 pensionärer svultit ihjäl i sin egen avföring med enda konsekvens att ett gäng politiker chockskadas.  Det beror på att politikerna har slutat ta ansvar för samhället Sverige för att i stället hänvisa till ramverket Sverige.

Och under tiden som Borg gör reklam för regeringen genom att rätt åsikter om räntor, bonusar och direktörslöner är det meningen att folket ska agera politiker. Den nya ordningen innebär att det är upp till oss, genom att välja på marknaden, att fixa fram justa banker, bra skola, grön el och kvalité i vård.  Borgerliga politiker inom båda blocken har abdikerat och lämpat över på oss att skapa det goda samhället. Men vi varken kan eller ta det ansvaret. Det är vi som ska tycka och snacka och Borg/Reinfeldt som ska hålla marknaderna i schack, inte tvärtom.

Ann-Charlott Altstadt
journalist och författare