Hur kan lönehöjningarna vara större än industrins och samtidigt inte kosta mer än i industrin? Arbetet förklarar hur både facket och arbetsgivarna i handeln kan utropa sig själva som segrare i avtalskampen.

Löner och kostnader är inte alltid samma sak: Löneökningarna för de butiksanställda blir 710 kronor i månaden och det motsvarar 3,33 procent. De anställda på lager får 665 kronor och det motsvarar 2.83 procent.

Handels två nya avtal innehåller alltså lönehöjningar som är större än industrins 2,6 procent på tolv månader. I den meningen är alltså märket satt ur spel.

Men de nya handelsavtalen innehåller samtidigt delar som sänker arbetsgivarnas sammanlagda kostnadsökning. Det handlar bland annat om att lägstalönerna bara höjs med 80 procent av vad utgående löner ska öka och att lönehöjningarna för 16- och17-åringar bara är 50 procent av de 710 kronorna för butiksanställda. Om värdet av hela arbetsgivarnas kostnadsökning räknas in med så hamnar den på 2,6 procent, vilket alltså innebär att märket håller.

Och här gör fack och arbetsgivare samma bedömning.

– Hela kostnadsökningen är alltså 2,6 procent. Men de direkta löneökningarna är betydligt större, säger John Haataja, avtalssekreterare hos Handels.

Facket har flera saker att vara nöjda över i handelsavtalen: I LO-samordningen är kravet på jämställdhetspott och en reglering av visstidsanställningar viktiga frågor. Handels anser sig ha fått gehör för jämställdhetspotten samtidigt som en ny reglering för visstidsanställningar finns med i avtalet. För facket är det också framgångar att lönehöjningen är ett krontalspåslag, att det för de lageranställda har införts en reglering av inhyrning och att heltidsdiskussionen utvecklats.

Arbetsgivarna kan också räkna in flera glädjeämnen i avtalen: På plussidan finns att tiden för provanställning förlängts, att lägstalönerna inte höjs lika mycket som utgående löner, att de yngsta får betydligt lägre löneökningar än andra, att arbetsgivare i framtiden kan bestämma vilken läkare som ska skriva sjukintyg. Och regleringen av inhyrningen kan säkert även arbetsgivarna se fördelar med. Dessutom slapp de en kostsam strejk.

Fackens tanke bakom en jämställdhetspott är att de lågavlönade kvinnobranscherna ska närma sig de mer välbetalda männen. Så här gick det:

En genomsnittlig verkstadsarbetare får 730 kronor mer i månaden från den 1 februari i år i ett 14 månader långt avtal. Handels 710 kronor är uppenbarligen något lägre. Till verkstadsarbetarnas fördel finns också möjligheten att få lokal löneglidning, vilket inte handelsanställda har. De butiksanställdas ökning är dock under en tolvmånadersperiod.

Så facit kommer först i nästa avtalsrörelse när det visar det sig vad de butiksanställda får för de två månader som är skillnaden i avtalslängd.

Men svaret blir ett annat när räkningen sker i procent: De framförhandlade lönepåslagen i handeln går också att jämföra med arbetsgivarnas krav på 2,6 procent. För de butiksanställda ger 2,6 procent 554 kronor. Utfallet blev 156 kronor högre. För dem på lager skulle 2,6 procent ge 611 kronor. Nu får de i stället 54 kronor mer.

Mot den bakgrunden anser Handels att avtalet för de butiksanställda innehåller en jämställdhetspott på 70 kronor – det ska då jämföras med kravet på 100 kronor till den potten.

Men det här är ingen exakt vetenskap. Arbetsgivarna anser att det inte finns någon jämställdhetspott i det nya avtalet – bara olika nivåer på lönehöjningarna.

(Handels beräkning av jämställdhetspotten är för övrigt så komplicerad att till och med den egna avtalssekreteraren har svårt att förklara exakt hur det fungerar. Den bygger på fallhöjden mellan LO-samordningens krav på 3,5 procents löneökning och industrins resultat på 2,6 procent.)

Fler plus för facket:

1. Till Handels framgångar kan regleringen av visstidsanställningarna räknas. LO-samordningen krävde att de tidsbegränsade anställningarna högst skulle få vara ett år, liksom vikariaten. Och att tidsbegränsade anställningar och vikariat tillsammans högst skulle kunna läggas ihop två år – sedan skulle de övergå i en fast anställning.

Handels har nu fått ett avtal som maximerar de tidsbegränsade anställningarna till ett år och vikariaten till två år. Sammanlagt får de högst vara tre år innan de omvandlas till tillsvidareanställningar.

2. Heltidsdiskussionen har lett till en portalparagraf som säger att ambitionen är att öka antalet heltidsanställda. Konkret kommer parterna att jobba vidare med några testbutiker för att försöka få fler heltidsjobb.

3. En stor del av avtalsförhandlingarna har handlat om inhyrning på lagren. Resultatet är en ny paragraf i partihandelsavtalet. Den innebär att en arbetsgivare måste förhandla innan han eller hon hyr in folk. Förhandlingen ska ta upp inhyrningens omfattning, tidsperiod, vilket arbete, arbetstid och genomsnittsförtjänst för de inhyrda. Bemanningsföretaget ska ha kollektivavtal och deras anställda ska få en introduktion på den inhyrande arbetsplatsen.

Om fack och arbetsgivare inte kommer överens blir det en central förhandling och till sist kan det hela hamna i Arbetsdomstolen. Enligt fackets Johan Haataja måste de lokala parterna vara överens innan inhyrningen kan ske.

Och här kommer mera godis för Svensk Handel:

1. Arbetsgivarna fick igenom en förlängning av tiden för provanställning från sex till åtta månader. Handels Johan Haataja säger att dock fackets förhandlingsdelegation inte tycker att provanställningen är något problem. Och att det är bättre om folk får provanställning i stället för en tidsbegränsad anställning.

Dessutom kom parterna överens om vad som gäller för praktikanter:

Reglerna för yrkespraktik gäller bara för dem som har gått på gymnasiets handels- och administrationsprogram med inriktning på handel. Bestämmelserna innebär att en person som gått detta gymnasieprogram och är under 21 år kan anställas under tolv månader som yrkespraktikant och då få 75 procent av lönen för en 18-åring med ett års branschvana. Under yrkespraktiken ska ungefär en fjärdedel av tiden vara utbildning.

Handelns nya avtal i korthet

Göran Jacobsson
08-796 27 01