Foto: Fredrik Sandberg

När bemanningsbranschen skapar usla villkor för både anställda och inhyrda är det inte underligt att röster höjs för att helt förbjuda uthyrning. Starkare avtal behövs mot avarterna.

Idet bemanningsavtal som slöts 2010 mellan LO och Bemanningsföretagen står det:

”Parterna är ense om att … avtalet ska säkerställa likvärdiga villkor mellan uthyrd personal och anställda vid kundföretagen.

Där står också att parterna har ansvar för att ”värna om goda villkor för de anställda med utveckling och trygghet i arbetet” och ”Parterna anser att det är positivt med en hög organisationsgrad både bland företag och anställda.”

Något mer borde inte behöva tilläggas.

De utskällda bemanningsföretagen har redan skrivit under ett avtal som borde undanröja alla avarter.

Men när så mycket uppenbart inte fungerar hos bemanningsföretagen är det inte underligt att fler talar om att uthyrningsföretagen helt bör förbjudas. Uthyrning av anställda ska ju inte användas som ett sätt att dumpa löner och säkerhetsvillkor.

Det ska inte vara möjligt att systematiskt skicka folk på omöjliga uppdrag för att slippa betala den avtalade garantilönen.

Det ska inte vara möjligt att kunna anlita visstidsanställda eller timanställda som ett sätt att kringgå avtalad lön.

Inhyrning ska dessutom definitivt inte heller kunna bli en permanent anställning hos de anlitande företagen utan bara kunna användas vid tillfälliga toppar i arbetsbelastningen.

Att snabbt kunna anpassa arbetsstyrkan i en allt mer turbulent ekonomi är ju arbetsgivarnas eget argument för att det över huvud taget ska finnas bemanningsföretag.

Men sett till verkligheten är talet om förbud förståeligt.

”Vi känner oss grundlurade”, säger byggjobbare i Göteborg som står utan lön efter att ha hyrts in av ett bemanningsföretag.

Ett högre tempo för tillfälligt inhyrda lagerarbetare orsakar fler skador och tillbud än för den ordinarie personalen.

Men på flera områden har bemanningsavtalet ändå riktat upp branschen, och flera av de fall vi läst om på senare tid har varit direkta avtalsbrott som kan och i många fall bör leda till att företagen blir av med sin auktorisation.

I bemanningsavtalet står det mycket tydligt att de uthyrda arbetarna ska ha samma lön som kundföretagens tillsvidareanställda. Under den tid de inte har några uppdrag hos en kund ska de ha en garantilön på 90 procent.

Alla ska dessutom vara tillsvidare­anställda i bemanningsföretagen. Undantaget är studenter och de som redan har annat jobb, som en öppning för dem som behöver kortare inhopp för att dryga ut kassan.

Visst kan det ibland kännas som att kämpa mot väderkvarnar.

Men med rätt förutsättningar kan bemanningsföretag till och med vara positivt för de anställda. En fast anställning i ett bemanningsföretag med avtalade justa villkor är tryggare än att hoppa mellan osäkra visstidsanställningar.

Grunden i bemanningsavtalet är därför bra, men avtalet har uppenbart brister.

De många motionerna om bemanningsföretag som kommit till LO:s kongress i maj vittnar också om en stor misstro mot branschen.

Det grundläggande fackliga arbetet kring bemanningsavtalets utformning och tillämpning måste också självklart hela tiden fortsätta. Här liksom på and­ra områden måste parterna i enlighet med avtalen värna en struktur med hög organisationsgrad och där medlemmarna fullt ut omfattas av avtalet.

Ett specialfall är de områden där bemanningsanställda jobbar på många olika avtalsområden under en kort tid.

För tillfälligt inhyrda med en svag maktposition är det då svårt att se om den lön de får ut verkligen ligger i nivå med den ordinarie personalens, och många efterlyser med rätta en förhandlings- och informationsstruktur som kan ge verklig tyngd åt orden i avtalet.

Men framför allt kunde man önska att de samlade arbetsgivarna verkligen menar någonting med sitt prat om bemanningsföretagens förtjänster, nämligen att se de bemanningsanställda som kompetenta medarbetare som behövs vid tillfälliga toppar och att se bemanningsföretagen som ett sätt att få rätt personal till rätt företag.

Bemanningsföretag ska aldrig inte kunna användas för att dumpa löner, säkerhet och andra arbetsvillkor.

Även arbetsgivarna borde måna om detta – om de nu verkligen menar allvar med att det är marknadens svängningar de vill hantera.