Intresset ljuger aldrig, brukar det heta.

Det finns därför anledning att hysa viss skepsis när företag och andra agerar tvärtemot vad som på ytan verkar vara till deras egen fördel. Ett par praktexempel på det kom häromveckan.

Branschorganisationen Sveriges Byggindustrier gick ut och avfärdade statliga subventioner till bostadsbyggandet som ett sätt att angripa bostadsbristen. Att våra nordiska grannländer ger avsevärt mer offentligt stöd till bostadssektorn och redovisar högre nyproduktion trots lägre befolkningstillväxt spelar ingen roll, anser byggherrarna.

Subventioner gör det bara dyrare för alla, så löd deras budskap.

Men borde inte byggföretagen tjäna på att det byggs mer bostäder?

Än märkligare blev det när de svenska storbankerna meddelade att de minsann inte tänkte utnyttja de superbilliga lån som Europeiska centralbanken erbjöd, trots finansministerns maningar. De sa nej till att låna pengar till en (1) procents ränta, pengar som de omedelbart kunde ha lånat ut till någon annan för avsevärt högre ränta. Vi vill inte ligga skattebetalarna till last, förklarade en representant för Swedbank.

Så lät det inte för några år sedan när bankens hejdlösa låneexpansion i Baltikum kom att hota dess existens. Det egentliga skälet får nog därför sökas i något annat.

Gemensamt för byggmarknaden och banksektorn i Sverige är synnerligen bristande konkurrens. Båda är rena oligopol, där en handfull aktörer är helt dominerande.

Kännetecknande för oligopol är att aktörerna håller nere produktionsvolymerna för att hålla uppe priset. Ty det uppblåsta priset möjliggör saftiga övervinster, medan ökad volym skulle pressa priset och därmed vinstmarginalerna.

På bomarknaden bidrar bostadsbristen till att hålla uppe byggherrarnas marginaler. Ökat byggande till följd av kraftiga subventioner skulle gnaga på dessa.

Storbankerna å andra sidan tjänar för tillfället grova pengar på räntemarginaler som, enligt Riksbanken, är avsevärt högre än tidigare. Billig finansiering skulle kunna bidra till att pressa dessa marginaler. Dessutom är bankerna fullt medvetna om den politiska dynamiken. Om de skulle utnyttja den offentliga stödfinansieringen riskerar opinionstrycket mot räntemarginalerna och bankvinsterna öka.

Så när vi får höra att storbolag gör något av sitt hjärtas godhet, då är det dags att dra öronen åt sig.