Kvinnorna står starka i Saco och TCO. Men männen behåller makten i näringslivet och börsbolagens styrelser.
Mer än hälften av ledamöterna i TCO:s och Sacos styrelser är kvinnor och detsamma gäller ordförandena i deras medlemsförbund. Tjänstemanna- och akademikerfacken vinner därmed över både LO, Svenskt Näringsliv och riksdagen när det gäller kvinnorepresentation.
– Vi har väldigt många kompetenta kvinnor och det ska synas, säger Eva Nordmark, TCO:s ordförande.
Organisationen har länge arbetat både med jämställdhetsfrågor och med att lyfta fram de bästa ledarna oavsett kön. Det kan vara en förklaring till kvinnornas toppositioner, men att både TCO och Saco har en övervikt av kvinnliga medlemmar i sina förbund är också av betydelse.
Att LO har färre kvinnor i toppen kan bero på att uppdelningen mellan manligt och kvinnligt är hårdare inom arbetaryrken och i arbetarklassen i stort, enligt Anita Göransson, gästprofessor i genus, organisation och ekonomisk förändring vid Uppsala universitet.
Hon forskar kring makt och kön och kan tydligt se att jämställdheten inom facket och i politiska organisationer nått betydligt längre än i den privata sektorn.
– Det finns en offentlig representationslogik där ambitionen är att representera alla utifrån kriterier som olika landsändar, kön, ålder och etnicitet.
Inom näringslivet gäller andra normer. Där har debatten om jämställda styrelser och kvotering pågått i åratal, men förra året fanns det fortfarande bara 23 procent kvinnor i börsbolagens styrelser. En förklaring är att många poster tillsätts via kontakter och nätverk.
– Det är ett väldigt homogent manligt ledarskikt som rekryterar varandra, säger Anita Göransson.
Hon tycker att det är viktigt med jämställdhet i toppen. Det är en demokratifråga som handlar om kvinnors möjligheter i livet, men också en fråga om att ha effektiva organisationer.
– Olika människor med olika erfarenheter berikar och gör det möjligt att fatta välgrundade beslut. Det är helt enkelt rationellt att ha blandade styrelser.