Michael Jaget

Foto: Henrik Montgomery

Han behövde jobb och hamnade på Byggnads. Då hade Michael Jaget bland annat undervisat i ryska på LO. Nu går LO-fackens första tolk och Byggnads mesta medlemsvärvare i pension.

”Det brukade vara ett gäng som sprang i väg och ett gäng som vi hann springa ikapp.”

Byggettans tolk Michael Jaget berättar om sina första besök på byggen i och runt Stockholm tillsammans med ombudsmän.

Ibland hängde smockan i luften. Han minns ett muskelberg som uppmanade facket att försvinna. ”Michelingubben” hade med sig några humorbefriade typer som uppbackning och framförde budskapet iskallt, men med ett brett leende.

Det gjorde intryck. Besöket avbröts.

Michael Jaget är den första tolk som anställdes av ett LO-förbund. Språken är ryska, polska och någon gång engelska. Under sex och halvt år på Byggettan har han sett baksidan av den fria rörligheten för arbetskraft i Europa.

– Jag har sett mer än jag vill. Det går inte att vara oberörd när man ser hur människor utnyttjas maximalt, säger han.

Nu går han i pension. Det kommer ingen efterträdare. Behovet finns, men inte pengarna. Byggettan ska försöka klara sig med språkkunnigt folk bland medlemmar och förtroendevalda. Målarettan använder redan den modellen. Nackdelen är att översättarna har egna jobb att sköta.

– Vi har kommit överens om att jag ska gå in som frilans och tolka när det behövs, berättar Michael Jaget.

Som fackets första tolk hade han stor frihet att själv utforma sitt jobb. I den interna jargongen på jobbet kallas han både för ”ryssarnas och polackernas ombudsman” och ”chef för Byggettans polska avdelning”.

– Nu för tiden är det sällan som någon springer när vi kommer till ett bygge. Facket har blivit känt, inte minst bland polackerna, och nästan alla gillar oss. De ser att vi kan hjälpa folk.

Det har han kvitto på. För att ”ljuga lagom” gissar han att han har värvat 2 000 medlemmar till Byggnads, huvudsakligen polacker. Av bara farten har det blivit rätt många nya medlemmar till Fastighets också bland byggjobbarnas fruar.

– Jag tävlade med mig själv. Ingen annan värvade lika många.

Rekordvärvningarna möttes inte bara med jubel. De nya medlemmarna innebar mer jobb. Alla möjliga problem landade på ombudsmännens bord. Och om hela sanningen ska fram så gick en del ur igen när de åkte hem till Polen efter något år, eller i värsta fall så fort de hade fått hjälp av facket.

Det började 2005 med att Michael Jaget fick en tjänst på 38 procent på Byggnads. Det fungerade, eftersom han hade eget företag vid sidan om. Så småningom blev det 100 procent.

Han började några månader efter blockaden i Vaxholm. Då hade hela Sverige hört talas om det lettiska byggföretaget Laval. Rapporteringen påverkade både honom själv och jobbet.

Han var positiv till facket, men skeptisk till Byggnads efter allt som han hade läst.

– När jag kom hit satte jag mig in i Vaxholmsfallet. Ju mer jag läste, desto bättre förstod jag fackets agerande.

Oseriösa arbetsgivare kunde använda Vaxholmshistorien till att skrämma östeuropeiska byggnadsarbetare för facket. I början sprang folk och gömde sig så fort facket dök upp på ett bygge.

– De hade fått höra att de skulle akta sig för Byggnads: ”Ni kan förlora jobbet och vi kan förlora vårt uppdrag.”

Uthålligt fotarbete och tålamod har ändrat på det. Numera pratar östeuropeiska byggnadsarbetare gärna med facket, även om de inte alltid säger hela sanningen om sina löner.

Problemet är inte att få arbetsgivarna att skriva på kollektivavtalet. De står i kö för att skriva på. Problemet är att se till att de följer avtalet och inte ägnar sig dubbel bokföring – en blufflön för att hålla Byggnads på gott humör och en annan lön i verkligheten, vilket inte är helt ovanligt.

Många drar en väl inövad läxa när de ska berätta vad de tjänar. Deras arbetsgivare har lärt dem vad de ska säga när facket kommer.

– Om de har fått lära sig en timlön kan det räcka med att fråga vad de tjänar i månaden. Det har de inte övat in och då blir de ställda.

Det finns en trist förklaring till att utländska företag står i kö för att teckna avtal. Det är att Byggettan tvingades halvera personalen till 50 anställda när granskningsarvodena försvann. Den andra förklaringen är företagen vet att de kan få besök av facket.

– Bara det faktum att vi finns och dyker upp på arbetsplatserna gör att det blir mindre fusk. Vi förhindrar lönedumpning. Det är jag stolt över. Om inte vi gör det här jobbet är det ingen som gör det.

Michael Jaget kom som politisk flykting 1970. Han hade läst språkvetenskap och pedagogik på universitetet i Warszawa och fortsatte på universitetet i Göteborg.

Besöken på byggen har gett nya insikter om språk. Svordomarna hade han hört förut, men han stötte på en del andra nymodigheter. Som polsk slang för Arbetsförmedlingen. Innebörden är en institution för latmaskar, även om det inte låter sig översättas rakt av.

Själv tänker han träna sig på att bli lat. Ibland har det varit väl mycket på jobbet.

– Jag har inte lärt mig att säga nej.

Mats Pejer
08-796 27 16

Kommentera den här artikeln