Foto: Fredrik Sandberg
– Det är oacceptabelt att kvinnor har så mycket svårare att få sina arbetsskador erkända, säger socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Vi har ägnat för lite möda åt dålig psykosocial arbetsmiljö och psykisk ohälsa.
2003 kostade sjukförsäkringen 107 miljarder kronor. 2011 hade kostnaden minskat till 80 miljarder. Räknat i fast penningvärde har kostnadsminskningen varit ännu större – en förutsättning för regeringens skattesänkningar.
Detta är en viktig bakgrund till varje intervju med Ulf Kristersson (M), som tog över Cristina Husmark Pehrssons jobb efter valet 2010 då hon haft svårt att rida ut opinionsstormarna kring sjukförsäkringen. Medan företrädaren ibland verkade tondöv är Ulf Kristersson den nyanserade ministern. Den som lyssnar, ser socialförsäkringarnas alla komplikationer och säger att ”det är jättesvåra avvägningar” – men inte backar i sak.
Sverige har de kanske hårdaste villkoren för förtidspension i västvärlden, börjar reportern (på inspelningen hörs här ett instämmande mmm från ministern). Antalet nya förtidspensioner har minskat till en tiondel. Många sjuka är nu på väg att utförsäkras för andra gången. De har utretts och befunnits för sjuka för arbete, Arbetsförmedlingen vet inte vad den ska göra med dem – men dörren till sjukersättning är stängd.
Har ni gått för långt?
– Vi har gått från mycket höga nivåer på förtidspensioneringarna till mycket låga, ingen tvekan om det, svarar Ulf Kristersson. Men alla andra ambitioner än att ligga väldigt lågt vore konstiga.
– Alla var överens om att vi hade på tok för höga nivåer när det var 60 000 om året. Att det var åtminstone dubbelt så många som det borde, om man tar S-regeringens halveringsmål från 2003 som utgångspunkt. Vad är då lagom nivå? Jag tycker den frågan är rätt svår. För då måste man ha svaret på: Vem ska försöka, trots stora svårigheter, att försörja sig själv, och vem ska mötas av budskapet att ”nej, vi tänker försörja dig åt dig”? funderar Ulf Kristersson.
En sjukersättning omprövas ändå minst vart tredje år. Varför så rädd att bevilja den?
– När den ges på strama villkor, då är den i allt väsentligt permanent. Och då ska det vara undantagen när man bestämmer sig för att en person inte kan komma tillbaka någon gång, i något yrke.
En grupp svårt sjuka kommer alltså att vandra mellan sjukförsäkringen och program hos Arbetsförmedlingen, det bekräftar Ulf Kristersson. Men Försäkringskassans intervjuundersökning visade nyligen att de flesta deltagarna i det särskilda programmet för utförsäkrade – arbetslivsintroduktionen – upplever det som meningslöst.
– Att göra meningsfulla insatser som ökar chansen att de kommer tillbaka till något slags arbetsmarknad är naturligtvis en utmaning, säger ministern. En del har varit sjuka mycket länge, där kommer det att vara extra tufft.
– Men med de nya reglerna om tidiga insatser tror jag att färre kommer att vänta i två och ett halvt år, för att sedan plötsligt hamna i arbetslivsintroduktion. Fler kommer att redan efter något år få hjälp av Försäkringskassan, så att när man närmar sig utförsäkring har man ganska stark samsyn mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan om vad som går att åstadkomma.
– Sedan, fortsätter Ulf Kristersson, ska man inte glömma att den enskildes motivation har stor betydelse här. Och det säger jag inte för att förminska de problem man kan ha. Men alltså, vi ser människor med mycket svåra fysiska förutsättningar – men stark motivation – klara sig. Och människor med mindre tydligt dokumenterade funktionsnedsättningar som är mycket mer angelägna om att få sjukersättning.
De hårda villkoren för förtidspension är en del av kritiken mot regeringens rehabiliteringskedja. En annan gäller hur arbetsförmågan bedöms och prövas mot andra arbeten när den sjuka inte klarar sitt gamla jobb.
Försäkringskassans nej till sjukpenning och läkarnas intyg om att personen inte kan arbeta står ofta mot varandra. Ett ganska meningslöst ställningskrig, anser Ulf Kristersson, som vill se tydligare medicinska underlag och större samsyn mellan Försäkringskassan och läkarna. En viktig pusselbit för att nå dit är det nya verktyg för att bedöma arbetsförmåga som Försäkringskassan filar på, som ska redovisas i mars.
I styckena ovan finns ett antal nyckelord som ständigt återkommer när Ulf Kristersson ger sin syn på socialförsäkringarna. Att få rehabiliteringskedjan att fungera är en ”utmaning”, det kommer att bli ”tufft”, men den enskildes ”motivation” är avgörande, och att ”ge upp är inget alternativ”. I samma anda kommenterar han Reinfeldts utspel om ett längre arbetsliv, gärna till 75 år, för att vi ska få bra pensioner.
– Statsministern är inne på helt rätt spår. Om 1900-talets stora projekt var att sänka pensionsåldern, så är vi nu inne i ett helt annat projekt: att förlänga det arbetande livet som andel av hela livet.
– Och då måste man ställa frågan: Ska man ha samma jobb de sista 30 åren som de första 30 åren? Är det självklart?
Sedan pensionsreformen 1995 har medellivslängden ökat med två år, påpekar Ulf Kristersson, och ökningen väntas fortsätta. Det är skälet till att vi behöver arbeta mer: Pensionspengarna ska räcka för fler år som pensionär.
Men ökningen i hälsa och livslängd är inte jämt fördelad. Stora grupper – de med kort utbildning och tunga jobb – har inte fått del av förbättringen, och de har svårt att arbeta längre. Ska vi vänta på att bättre arbetsmiljö ändrar på detta?
– Arbetsmiljön är en underskattad fråga, säger Ulf Kristersson. Historiskt har vi lyckats ganska bra med tunga, smutsiga industrijobb – där är det många som kan jobba ganska mycket längre.
– Dagens stora utmaning handlar mycket mer om tjänstejobb. Om kvinnor, om välfärdssektorn. Dels har vi de tunga lyften, det är en sak.
Dels psykosociala, psykosomatiska problem. Det är problem som vi historiskt ägnat ganska lite möda åt. Där har vi för lite kunskap.
Bristen på kunskap om kvinnors arbetsmiljöer, och hur de påverkar hälsan, ser Ulf Kristersson som huvudförklaringen till att kvinnor har så mycket svårare än män att få sina skador godkända som arbetsskador.
– Det där är ett seriöst problem. Om manliga yrken har vi lång och beprövad kunskap. För kvinnor är det mycket svårare. Jag tycker att det är oacceptabelt att vi har det så i längden.
– Vi har givit Statens beredning för medicinsk utvärdering uppdraget att undersöka var vi har kunskapsbrister som gör att kvinnor systematiskt hamnar i sämre läge än män. Att ha samma kunskapsgrund för de yrken som domineras av kvinnor, det är den stora utmaningen.
