Sociologerna Susanna Toivonen och Mikael Rostila har sammanställt en översikt av forskningen om klass och hälsa i boken ”Den orättvisa hälsan. Om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd”.
Sociologerna Susanna Toivanen och Mikael Rostila har sammanställt en översikt av forskningen om klass och hälsa i boken ”Den orättvisa hälsan. Om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd”.

 

Hälsa är en fråga om klass. Högutbildade lever längre än lågutbildade. Det skiljer fem år i medellivslängd mellan dem som har universitetsutbildning och dem som inte har gått ut gymnasiet.

Det visar Susanna Toivanen och Mikael Rostila, forskare vid Stockholms universitet, i en bok om den orättvisa hälsan. Boken ger en översikt av den forskning som finns på området i Sverige. Startåret är 1986. Sedan dess har hälsoklyftorna växt.

– När klyftorna i samhället ökar, så ökar också skillnaderna i hälsa och livslängd, säger Mikael Rostila, som är knuten till Chess, Centrum för forskning om ojämlikhet i hälsa.

Klyftorna mellan rika och fattiga växer i Sverige. De senaste siffrorna från Statistiska centralbyrån om hushållens ekonomi är från 2010 och visar att nästan 1,5 miljoner människor, eller 15 procent av befolkningen i Sverige, löper risk för fattigdom och socialt utanförskap.

SCB-siffrorna visar att den rikaste tiondelen av svenskarna ökade sina inkomster med nästan 50 procent mellan 1999 och 2010. Den fattigaste tiondelen ökade sina inkomster med fem procent under samma period.

I januari kom en rapport från de rika ländernas samarbetsorganisation OECD som visar att inkomstklyftorna har ökat mest i Sverige sedan mitten av 80-talet. Undersökningen omfattar 22 länder.

Sambandet mellan utbildning, välstånd och hälsa är väl dokumenterat i forskningen. Det är likadant i alla länder jorden runt.

Världshälsoorganisationen WHO tillsatte en kommission 2005 för att analysera sambandet mellan social ojämlikhet och ohälsa jorden runt. Kommissionen uppmanade världens länder att utrota orsakerna till den ojämlika hälsan inom en generation. Ett annat förslag gick ut på att tillsätta nationella kommissioner med jämlik hälsa på dagordningen.

Sverige tillsatte ingen kommission, till skillnad från exempelvis Danmark och Storbritannien.

– Det är dags nu. Det krävs en kommission eller en handlingsplan som visar vägen till rättvis hälsa, tycker Mikael Rostila.

Han konstaterar att ojämlik hälsa inte är medicinskt problem i första hand.  Det är ett samhällsproblem. För att komma till rätta med det krävs sådant som till exempel bra skolor för alla barn och fler jobb.