Klicka på diagrammet för att se det i större format.

Andelen arbetare som är med i facket fortsätter att krympa. Organisationsgraden är nere i 67 procent.
– Bland arbetare har den rasat med hela tio procentenheter de senaste fem åren, säger Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet.

Organisationsgraden bland arbetare minskade förra året från 69 till 67 procent.

Den viktigaste förklaringen till att siffran sjunkit de senaste åren är den kraftiga höjningen av a-kasseavgifterna som ledde till medlemsras i facket under 2007. Att den sedan inte ökade under krisen utan fortsatte att minska är anmärkningsvärt, enligt Anders Kjellberg, som forskar på temat och som tagit fram statistiken. Men han är inte lika förvånad över att den sjönk förra året.

– I goda tider anställs fler – och fler unga – och då behöver facket verkligen vara på alerten för att värva medlemmar. Samtidigt tycker många att facket inte är lika angeläget som i kristider.

Inom offentlig sektor är organisationsgraden högst, medan den är lägst i hotell- och restaurangbranschen. Där är nu bara var tredje arbetare med i facket.

– Det kan bli svårt på sikt att upp­rätt­hålla kollektivavtalens täckningsgrad när så få är med. Mycket hänger på att ar­betsgivarna fortsätter att vara organi­serade, säger Anders Kjellberg.

Att fler vänder facket ryggen kan också påverka fackets styrka, till exempel i av­talsförhandlingar, men det kan LO-samordningen till viss del kompensera, med gemensamma krav och gemensam styrka.

– De större arbetsplatserna i hotell- och restaurangbranschen har också hög­re organisationsgrad, så facket har fort­farande konfliktkapacitet, säger Anders Kjellberg.

Bland tjänstemännen ligger organisationsgraden tämligen stabilt sedan 2007 och var förra året 73 procent. Att facket klarat sig bätt­re bland tjänstemän än bland arbetare beror bland annat på att LO-medlemmarna drabbades hårdast av de höjda a-kasseavgifterna. LO-yrkena har också större andel ungdomar och bland dem står fler utanför facket.