Det är vinstintresset som har orsakat problemen i äldreomsorgen, skriver Margareta Bohman, Kommunal.

Kommunal Stockholms län är fackförbundet Kommunals största avdelning.

Vi företräder 73 500 medlemmar. 2008 tog vi tydlig ställning mot vinst inom skattefinansierad vård, skola och omsorg. Detta ställningstagande har vi återupprepat ett flertal gånger sedan dess.

Nu debatteras återigen bristerna i äldre­omsorgen i medierna. Skandaler och larm om vanvård har lett till att krav ställs på bättre uppföljning och kontroll. Vi håller med om att uppföljning och kontroll brister inom äldreomsorgen, men vi menar att bättre uppföljning endast kommer att hjälpa på marginalen. För att kunna kontrollera att det inte fuskas med medborgarnas skatte­pengar krävs att en jättelik kontrollapparat byggs upp, vilket blir mycket kostsamt. I stället bör vi gå till vad som orsakat problemen: vinstintresset.

Skattefinansierad äldreomsorg ska fördelas efter behov och inte efter ”kunders” köpkraft. Därför kan inte vinstdrivna företag inom äldreomsorgen öka sina inkomster genom att ta extra betalt av den enskilde för bättre kvalité. Det enda sättet att få ut vinst på skattefinansierade välfärdstjänster är att sänka kostnaderna. Den största kostnaden inom äldreomsorg är personal. För att kunna ta ut vinster på över 20 procent måste vinstdrivande företag minska på bemanningen. Inom äldreomsorg finns en direkt koppling mellan bemanning och kvalité.

Ju lägre bemanning, desto sämre kvalité. Äldreomsorg är av sin natur en personalintensiv verksamhet där kvalité uppstår i det personliga mötet med den äldre. Vid för låg bemanning finns inte tillräcklig tid för ett värdigt bemötande och risken för vanvård ökar.

Vi ser mycket allvarligt på att personal skräms till tystnad kring bristande rutiner, avvikelsehantering, underbemanning, undermålig omvårdnad och omsorg. Att anställda i verksamheter som drivs med offentliga medel beläggs med munkavle är helt oacceptabelt, men tyvärr är det ofta så verkligheten ser ut för våra medlemmar, omsorgspersonal, anställda i privat äldreomsorg. De riskerar i dagsläget att förlora sina jobb om de larmar om vanvård, eftersom meddelarskyddet är betydligt svagare i de flesta privata verksamheter jämfört med skyddet inom verksamheter som bedrivs i kommuners och landstings egen regi. Det är hög tid att lagstifta om meddelarskydd för anställda i skattefinansierade verksamheter, så att även anställda i privata vård- och omsorgsföretag ges rätt att slå larm om missförhållanden.

Vi är för valfrihet inom äldreomsorgen, men vi vill att äldreomsorg ska bedrivas och utgå från de äldres behov, deras möjlighet till delaktighet och inflytande och inte primärt för de privata äldreomsorgsföretagens goda möjligheter till avkastning och stora vinstuttag. Tyvärr ser vi allt för ofta hur ideellt driven äldreomsorg trängs undan av vinstdrivande företag.

Den moderatstyrda regeringen har nu, av ideologiska skäl och övertygelse, för avsikt att köra över det kommunala självbestämmandet genom att tvinga alla de kommuner som valt att inte privatisera, att införa privatiseringar inom äldreomsorgen.

Regeringen har i sin budget skrivit att alla kommuner i landet bör ha beslutat om valfrihet för den enskilde enligt lagen om valfrihet (LOV) senast 2014, ”annars bör tvingande lagstiftning övervägas”. LOV handlar om att konkurrensutsätta offentligt driven verksamhet. Drygt 130 kommuner har valt att inte konkurrensutsätta sin äldreomsorg, vilket provocerar den moderatstyrda regeringen så till den milda grad att den nu är beredd att tvinga dem att göra det. LOV blir då alltså en tvångslagstiftning, helt i strid med det kommunala självbestämmandet.

Från borgerligt håll påstås att införandet av LOV kommer att åtgärda problem och brister inom äldre­omsorgen, men det finns ingenting som talar för det. Vi är övertygade om att detta borgerliga skamgrepp kommer att förvärra problemen ytterligare och att skandaler och larm om vanvård kommer att mångfaldigas.

Vissa påstår att det inte går att ta bort vinstintresset om vi vill behålla mångfalden i driftsformer. Dem vill vi rekommendera att titta på våra grannländer, det är fullt möjligt.

Trots att det i samhället finns ett starkt stöd för en god äldreomsorg, har den politiska ambitionsnivån sänkts. Svensk äldreomsorg har sedan två decennier fått kraftigt minskade resurser. Konsekvenserna av detta är att våra äldre fått en sämre omsorg och att Kommunals medlemmar utsätts för ökad risk för ohälsa genom försämrad arbetsmiljö på grund av underbemanning. Vi har tagit ställning: medborgarnas skatte­medel, avsatta till äldreomsorg, ska gå till omsorgen om våra äldre – inte till äldreomsorgsföretagens vinstmaximering.

Margareta Bohman
Ordförande,
Kommunal Stockholms län

Arbetet Debatt