– Gå inte till vallokalen, det vore att legitimera den här farsen.

–Jo, gå dit och riv sönder valsedlarna.

– Nej, gå dit och kräv att ditt namn stryks ur röst­läng­den, så att din protest dokumenteras.

Hela hösten har debatten varit livlig inför det ryska parlamentsvalet den 4 december. Men den har inte handlat om politik. Något verkligt alternativ till Putins och Medvedevs maktparti Enade Ryssland finns nämligen inte. Bara en systemvänlig låtsasopposition, som fungerar som demokratiskt alibi.

I stället diskuterar författare, journalister och politiskt intresserade hur de ska visa sitt missnöje. Vilket inte är det lättaste. Möjligheten att rösta blankt har nämligen tagits bort. Liksom regeln om ett visst lägsta valdeltagande för att valet ska anses giltigt. Under elva år vid makten har Putin täppt till de flesta ventiler där folklig ilska skulle kunna pysa ut.

Och varje dag – bokstavligen varje – framträder Putin och Medvedev som omtänksamma landsfäder på tv-nyheterna. Utan att få en enda kritisk fråga, utan att någonsin debattera med politiska motståndare.

I september meddelade Putin att han och Medvedev ska byta stolar. Putin tar presidentposten den här gången, Medvedev blir premiärminister. Då dog den sista illusionen om att Medvedev stod för en egen, mer demokratisk linje än Putin. Och cynismen på ryska debattforum på nätet tilltog. Med en griskulting som symbol bildade en grupp intellektuella rörelsen Nach-nach för att organisera proteströstarna. Namnet betyder Nöff-nöff – men är också en rysk förkortning för fuck off.

Sådana rörelser är ett tecken på förtvivlan, inget mer.

Ändå syns allt fler tecken på nervositet i maktpartiet. I tv hävdar Medvedev att USA och Europa rustar för krig mot Ryssland. Normalt ett säkert sätt att få ryssarna att sluta upp bakom ledarna, men den här gången lät det desperat.

Rapporterna om valfusk är många. Nättidningen ­gazeta.ru har en ljudinspelning från ett möte där företagsledare i Moskva beordras att fixa sina anställdas röster. Minst 58 procent ska Enade Ryssland ha, annars …

Själv hade jag svårt att tro att valfusket var så öppet. Tills häromdagen, då en rysk bekant (alls icke opposi­tio­nell) ringde och beskrev hur hon och hennes kolle­gor på en högskola avkrävs skriftliga löften om att de röstar rätt.

Ännu har Ryssland ingen organiserad opposition, ingen rörelse som växer underifrån. Men missnöjet pyr.

Mårten Martos Nilsson