Troligtvis löser man inte problemet med brist på kompetent arbetskraft genom att öka på invandringen från Somalia med analfabeter.

Raketforskare och hjärnkirurger hittar säkert en mer attraktiv arbetsmarknad än vad Sverige kan erbjuda.

Kirre, problemet med en arbetskraft som inte är kompetent nog för att utföra vissa sorters arbeten är väl ändå ingen invandringsfråga?Du verkar inte heller kunna förstå skillnaden mellan att vara analfabet och att inte ens ha haft den för oss självklara möjligheten att gå i skola. Det säger ju sig självt att det kan vara lite svårt att bli högstadielärare dagen efter man anlänt som flykting.Om du hade läst artikeln hade du nog sett att det är helt andra faktorer som påverkar om arbetskraften inte är villig att dra på sig studieskulder på miljonbelopp för att utbilda sig till ett yrke som inte anses viktigt nog att också belönas korrekt ekonomiskt.Problemet är att utbildning som en vara inte är särskilt attraktiv att arbeta med. Jobbskatteavdrag efter jobbskatteavdrag gör ju inte att statskassan kokar över med pengar till skattefinansierad utbildningssektor.

Däremot påverkar du & ditt parti(sd) samhällsklimatet i en riktning som gör skillnader mellan oss arbetare större än vad den redan är och det resulterar i att vissa folkgrupper helt står utanför en arbetsmarknad som också finansierar utbildningsväsendet. För en somalisk städare som jobbar svart har ni väl inget problem med? Problemet är att den delen av vinsten deras arbetsgivare gör på deras arbete inte går in i statskassan utan ner i fickan på någon girig företagare.Håller vi istället ihop och formar en stark motpart till arbetsgivarnas roffa-åt-sig-mentalitet kan vi också driva upp alla våra löner och på så sett se till att somliga yrken är fortsatt attraktiva att arbeta med.

Det är för enkelt att skylla ointresset för läraryrket på lönen. Tittar man på Finland ser man att lärare där inte har någon särdeles attraktiv lön i jämförelse med andra yrken som kräver högskoleutbildning.  Ändå har de många som söker till utbildningen och yrket har status.

I Sverige har man pö om pö urholkat lockelsen till läraryrket.
Av missunnsamhetens krympte man lärarnas sommarlov. 
Och man har lasta över mängder med arbetsuppgifter som det tidigare fanns annan personal att sköta, allt från vaktmästarsysslor till fritidsledarsysslor.

 Man har har infört en skolinspektion som är inne på skolorna och tycker en massa om hur undervisningen skall skötas, något som skapar osäkerhet och undergräver förtroendet för yrket.  Ingen vet om skolinspektionens roll överhuvudtaget leder till en bättre skola, bara att den kostar pengar som istället kunde ha gått till direkt till skolan i form mer personal.
 Kart är att man inte litar på att lärare kan sina saker.  Och det är förstås inget som lockar till yrket.