Kunskapssamhället har inte gett LO-medlemmarna fler utvecklande jobb. Tvärtom. Andelen arbetare med utarmade jobb har ökat kraftigt under de senaste 20 åren. Och det är LO-kvinnorna som står för den största ökningen.

Har du ett jobb med låga krav på kompetens och kort introduktion, ett jobb där du ständigt upprepar samma arbetsmoment, har små möjligheter att utvecklas i yrket, och känner att du kan bytas ut mot vem som helst – ja, då har du ett utarmat jobb.

Och med stor sannolikhet också lägre lön och sämre arbetsmiljö, eftersom konkurrensen om dessa jobb är större och produktiviteten med tiden når ett tak.

– En människa kan inte förbättra sin arbetsteknik, höja sitt tempo och korta sina pauser hur mycket som helst, säger LO-utredaren Sten Gellerstedt, som nyligen kom ut med rapporten Fler arbetare måste få utvecklande jobb – inte digital Taylorism.

Taylorism går ut på att minimera det okontrollerbara i arbetsprocessen, stycka upp och förenkla arbetsuppgifterna för att minska beroendet av individen, det vill säga vem som är anställd.

Men IT-utvecklingen har gjort det möjligt att gå längre. Datorprogram tar över arbetsuppgifter som tidigare krävde en människas bedömning. En anställd kan i dag få alla sina instruktioner via datorn och själv registrera resultaten där, utan något samspel med arbetsledare och arbetskamrater. Arbetet blir därmed tråkigare och ensammare.

Det handlar inte bara om det löpande bandets återkomst i arbetslivet. De utarmade jobben ökar i de flesta LO-områden och yrken, från detaljhandeln till hemtjänst. Till exempel registreras kassapersonalens arbete av kassaappara­ten, telefonisters samtal studeras automatiskt, hemtjänstens arbete loggas via mobilen och chaufförer styrs via gps.

De mest omfattande arbetsmiljöundersökningarna görs av Statistiska centralbyrån (SCB) i
samarbete med Arbetsmiljöverket vartannat år. Sten Gellerstedt har utifrån de senaste undersökningarna granskat förändringen bland arbetare och tjän­stemän i offentlig och privat sektor när det gäller utarmade jobb.

I undersökningarna ställer SCB en mängd frågor om arbetsmiljön till drygt 7 000 anställda. De frågor som avgör i vilken grad ett arbete är utarmat eller inte handlar främst om den tillfrågade har för enkla och ständigt upprepade arbetsmoment, om inflytandet över arbetsuppgifterna och om möjligheten att utvecklas i yrket.

Resultaten visar att andelen LO-medlemmar med utarmade jobb har ökat kraftigt sedan början av 1990-talet. Ökningen är störst bland kvinnliga arbetare. Hela 58 procent av LO-kvinnorna anger att de ständigt upprepar samma arbetsmoment.

Enligt arbetsmiljöundersökningarna hamnar LO-kvinnorna längst ner i arbetsmiljötrappan oavsett vilken fråga det gäller.

– Trappan har sett ungefär likadan ut i hundra år, säger Gellerstedt. Och det gäller både arbetsmiljön, löner, status och arbetstider.

En av SCB:s många frågor med stora skillnader mellan könen handlar om arbetstider. Siffrorna visar att arbete på dagtid, vardagar, inte enbart är en klassfråga, utan också i mycket hög grad en könsfråga. Bara en av tre kvinnliga arbetare jobbar enbart dagtid, jämfört med dubbelt så stor andel bland manliga arbetare.

Samma könsuppdelade mönster gäller också möjligheten att ta korta pauser på jobbet, inflytandet över arbetstakten, tunga arbeten, hot och våld, värk i axlar och armar, sexuella trakasserier och ensamarbete. Det är bara när det gäller skadliga bullernivåer och dålig luft som män har sämre arbetsmiljö.

Visserligen är män också kraftigt överrepresenterade i statistiken över allvarliga arbetsolyckor och dödsfall, men statistiken redovisar inte allt. Exempelvis räknas inte mellan 100 och 300 årliga självmord in – som misstänks ha en koppling till jobbet. Inte heller dödsfallen i hjärt-kärlsjukdomar och cancer som relateras till arbetet. Forskare misstänker att det kan röra sig om 1 000–3 000 fall per år.

Lena Abrahamsson är professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet. Vi har länge trott att  tekniken per automatik ska leda till bättre arbetsförhållanden och glömt bort att det finns en baksida, berättar hon.

– Det är dags att lyfta upp arbetets innehåll på den politiska agendan och inte bara tala om det faktum att vi måste ha ett arbete för att försörja oss. I annat fall finns en risk att vi rör oss tillbaka i utvecklingen.

Att LO-kvinnorna nästan alltid hamnar underst i arbetsmiljötrappan är ingen överraskning för henne.

– Arbetsmiljö är inte bara buller och skadliga gifter. Om vi inte lyfter upp frågor om arbetets innehåll kommer vi att följa samma mönster av könsuppdelning. Tyvärr har det alltid funnits mer av Taylorism i kvinnodominerade yrken, medan män har fler möjligheter till delaktighet.

– Jag tycker att arbetets innehåll är viktigt, för att det handlar om hur vi behandlar varandra, säger Lena Abrahamsson.

• Rösten i lurarna styr varje steg

Esref Okumus
08-796 27 15