Den fackliga kriminalberättelsen är en intressant genre. Ibland kan den vara produkten av en ambition att få ut ett fackligt budskap till en bred läsekrets. (Så kan man exempelvis se Timothy Sheards romaner om den privatspanande facklige förtroendemannen Lenny Moss.)

Ibland kan deckaren vara en lämplig form för den som vill skildra fackets roll på en arbetsmarknad där gränserna mellan legal affärsverksamhet och kriminalitet håller på att lösas upp. (Som exempel kan man nämna David Ericssons roman Taxfree.)

Gunnar Brulins Depån skulle kunna räknas till den senare kategorin. Berättelsens huvudperson, Ulrik, är en fackligt aktiv ölutkörare som i ett försök att rädda sin arbetsplats från nedläggning först tar några stapplande steg in i kriminalitetens värld och därefter börjar fundera på att söka sig ännu längre in.

Fast att kalla Depån fören facklig kriminalberättelse är missvisande.

Snarare bör den beskrivas som ett slags essä som – ofta på ett mycket vackert sätt – diskuterar såväl poesi och filosofi som fackets roll i en samtid där marknadskrafterna blir allt mäktigare.

Den som väntar sig en facklig grundkurs i populärlitterär form lär alltså bli besviken. Och den som väntar sig en modern fackskildring lär bli positivt överraskad över allt som följer med på köpet.

Magnus Nilsson